lördag 16 augusti 2008

En sprucken Speedo = en sprucken OS-dröm

OS ja, puh! Fantastiskt och grymt - i en salig OCH osalig känsloröra. Hu. Mina nagelband är för länge sedan nedbitna och min hatt uppäten.

Tessan i morse ... Timmar, dagar, månader och ja, år av förberedelser och minutiös uppladdning. Och vad händer? Baddräkten sprack, och likaså OS-drömmen, för vips så var det över. Närmare bestämt en knapp minut senare. Behöver jag slå upp "besviken" i SAOL, eller vet vi redan vems bild vi möts av?

Förstå vad dedikerad, fokuserad, koncentrerad man måste vara för att träna inför ett mästerskap. Vilken vilja och envishet! Jag är full av beundran - och faktiskt även halvfull av förundran. För tänk vad mycket som kan gå fel, och då menar jag inte bara under själva tävlingsmomentet, utan även under de så viktiga timmarna före: en fluga stör dina exakt uträknade 7 timmar och 32 minuters nattsömn, du slår tån i badrumströskeln, en frukostflinga sätter sig på tvären ... Du ska pricka in formtoppen till det där specifika tillfället då det gäller - en dag då allt måste stämma. Ett felsteg eller feltänk och du är ute ur leken. Men det räcker inte ens med att allt stämmer för dig - en sprucken Speedo eller en 100-meter-häck-löperska i hälarna, förlåt, PÅ hälarna - och allt är förbi. Ingen återvändo. Tillbaka till gymmet och löparbanan. Bättre lycka nästa gång.

Nä fy! Not for me. Kyparn, ett glas rött till, tack!
Share/Save/Bookmark

Inga kommentarer: