Idag har jag haft en si sådär bra dag. Nä, inte si sådär, snarare ett riktigt lågvattenmärke. Jag avskyr när kroppen plötsligt, av någon hormonell anledning, bestämmer sig för att packa ihop och gå hem. Då är det liksom inte så mycket annat att göra än bara gilla läget, fastän det är det absolut sista man gör. Jo, det finns faktiskt något man kan göra: Tänka rätt, omge sig med människor man är trygg med och som ger en det stöd man så väl behöver i ett sånt här läge.
Nu sitter jag här med ord i fingrarna, och livet känns rätt ok igen.
onsdag 13 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
va bra att det är bättre!
Hey buddy, trist om det var en jobbig dag för dig. Kanske känns det bättre att veta att du trots det lyckades sprida glädje och gott kamratskap till omgivningen!
Sötaste!!!
Jag ska ta hand om dig på söndag!!!
Åh tack, vad ni är söta!!
Skicka en kommentar