fredag 24 juli 2009

Alcazar intog Hamnplan 5

Vi blev aldrig skeppsbrutna. Det är inte ens lite synd om oss. 1, 5 timmars försening, det var allt. De det däremot är synd om är människorna på de två kolliderande färjorna. Tänk dig själv, du sitter där i din vilstol och tror dig vara i trygga händer, när plötsligt ett skrov brakar in i väggen. Fy så hemskt! Varför heter det förresten "skrovmål"?

Nu är vi hemma, nöjda och glada över en lyckad vecka på Gotland. Jag dricker kaffe och har precis glufsat i mig en macka med messmör. Det var himmelskt, efter fem dagar utan.

I torsdags kväll, gott folk, var vi på Hamnplan 5 igen. Vi tog en drink på balkongen i väntan på att Alcazar skulle göra entré. Jo, vi var där mest för att se dem - vissa gillar faktiskt lättsmält schlagerpop vid sidan av det smala och mer sofistikerade :-)

Det lustiga var att vi hamnade längst fram, och då menar jag allra längst fram - så nära att man kunde slita och dra i dem, om man varit tonåring, alltså. Men vi som med stormsteg närmar oss klimakteriet kände oss nog, om sanningen ska fram, en aning malplacerade - eller som Håkan mild skulle uttryckt det: "Fel tant på rätt plats". Det blev en klapp på kinden här och en tvekam high five där.

The downside var dock att vi kom hem med ett stycke, av hopp i ölspill, nersölade nya vita skor samt en aning tunnhåriga, efter klättrande småfolk som ville längst fram.


Men kul var det!





Share/Save/Bookmark

Inga kommentarer: