Fortfarande på uppvaket efter en Arvikafestival som blev mäkta lyckad - både på och utanför scenen. För mig blev scenupplevelserna något oväntade, bortsett från Anna Ternheim och Little Boots, som jag planerat att se.
Det oväntade bestod av Thåström, som levererade en helt paralyserande vacker Fanfanfan och Kärlek är för dom, i duett med just Anna Ternheim. Jag såg även en stor del av Depeche Mode. Bra, men eftersom jag inte har någon relation till deras musik berördes inte hjärtat nämnvärt.
... och genom gallret på VIP backstage såg jag Fever Ray och Tiger Lou. På VIP backstage fanns mycket öl, men inget vatten(!) - ett stort rött minustecken i protokollet. Och inga nötter. Konstigt. Och dåligt med både sittplatser och belysning. Inge' vidare.
På Riksteaterns scen, Jamobilen, spelade Emil Jensen, proffsigt, finstämt och kärleksfullt. Sirqus Alfon stod som alltid för en succéshow - havet av människor som strömmade till sjöng lyckligt med i de gamla slagdängorna. Nour El-Refai körde sin enmansföreställning Om att vara ett får när man vill vara en fågel - att hon bara är 21 är helt ofattbart. Så ung och så vis av erfarenhet. Och skärpt som få. Det visade hon även idag då hon sommarpratade i p1.
Och vad kan bättre sammanfatta helhetsupplevelsen än en gammal hederlig lista?
Här kommer den:
Bästa låtarna:
På scen:
Fanfanfan - Thåström
Stuck On Repeat - Little Boots
To Be Gone - Anna Ternheim
På Spotify: Fanfanfan - Thåström (oförglömligt ögonblick i gryningen)
I Chris' Ipod: When Doves Cry - Prince
Bästa showen: Sirqus Alfon. (Ejves lufttrumsolo borde alla se - magnifikt!)
Största överraskningen: Little Boots (En så grandios liten blondie med en lila paljettklänning. Världsklass. Ingenting annat.)
Men också när jag somnade stående(!) Tur att sängen var nära.
Mest ledsen för ...
Missade Hoffmaestro, Röyksopp (såg dock slutet av duetten med Robyn), och Santigold
Höjdpunkt:
Little Boots
Bottennapp:
Inget dricksvatten på VIP Backstage
Är hemma igen, och det känns bra. Men nästa år blir det både Arvika och Peace & Love, hoppas jag.
Framför stora scenen under Depeche Mode
tisdag 7 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh vad fint det låter, den som ändå hade varit där... eller vänta nu, det var jag ju! Sörjer lite att jag missade den där Fanfanfan i gryningen dock, låter som bästa tänkbara avslutning på det hela.
/Gustav
Skicka en kommentar