söndag 31 januari 2010

Fisklördag!


Sigge utanför Aquaria på Djurgårn.

Där sitter vi på Aquarias café - jag, Sigge, Anna och Felix - och äter lunch medan vi drömskt blickar ut över fjärden. Saltsjön ligger stilla med knappt synbara vågor, som ger sig till känna genom att då och då glimma till i solen. Stockholm i mitt hjärta, så vackert!

På Aquaria finns det ett helt gäng fisk- och grodarter. Det som dröjer sig kvar i minnet är pilgiftsgrodan, som ser målad och lackad ut. Svart med gula, röda eller blå noggrannt ditmålade ränder och prickar. Vackra, men tydligen extremt giftiga.

Vi gick genom regnskogen, där natt blev till dag och sol till regn, som följdes av ett åskoväder med blixtar. Sigge tyckte det var lite läskigt, och höll för öronen samtidigt som han höll sig tätt intill mig.

Vi hade tur, för rätt som det var kom en skötare med en bricka fylld med räkor och andra skaldjur. Han berättade för oss om de olika fiskarterna, medan han matade dem. Det var malar, stingrockor, pirayor, hajar (svartfenade revhajar och två leopardhajar), en fisk med en spetsig näsa(!), en blyg slamkrypare, och gammelfisken Bengt, som var 24 år och såg väldigt väldigt trött ut, ungefär som om han varit 124 år. Bengt är en grön muräna (well, grön och grön - mer åt det blekt beige och gröngula hållet. Typ.)

Men det kanske ballaste av allt var Mangroveträskets spottfiskar, som med hjälp av sina rörformade munnar gav ifrån sig den ena perfekta strålen efter den andra för att liksom skjuta ner sin mat från de utskjutande grenar som skötaren spetsat maten på. Spottfisken liksom riktar munnen uppåt och siktar. Galet!


Bengt. Bild från aquaria.se


Kvällen
Sen var det dags att ta sig hemåt, lämna Sigge, krama familjen och minstingen Stella, som kom spatserande emot mig med öppna armar. Hon var för dagen klädd i en söt tröja med bilar på, och ett par vita strumpbyxor. Lite senare kom hon återigen spatserande, vaggande från sida till sida, på småbarnsvis. I händerna hade hon ett gummidjur, en bok och ett stycke sladdhärva. Hon stannade framför mig, tittade på mig med stora ögon och det bredaste av leenden. "Hej", försökte jag, men hon bara log. Så söt!

Vid middagsbordet snurrade hon på sin plastgaffel och sa "Ylla kolla" - ungeför 5ggr. Då smälte jag till en liten blöt fläck - och rann hemåt till mitt. En kväll med finaste Annika och Maria väntade. Som jag längtat efter dem - och Annikas hemlagade thaimat. Vi åt och åt och åt, och drack och drack och drack, och pratade och pratade och pratade, och sen dansade vi litegrann :-)

En fantastisk lördag med andra ord!

Den bejublade och efterlängtade maten:


Champinjonsoppa på kokosmjölk, med tomat och thaikryddor.


Nudelsallad med blåmusslor.


Kycklingsallad med chili och koriander.

Vad vi drack till? Singha och Koonunga Hill.

Share/Save/Bookmark

2 kommentarer:

Anonym sa...

nästa gång jag kommer upp får du ta med mej dit! :D
an.

y_. sa...

You bet, så kan vi trycka näsan mot glaset och sympatisera med gammel-Bengt!