måndag 18 januari 2010

Tenniskanoner, skridskor och ananas

Jag yttrade orden "som skjuten ur en kanon", vilket blev startskottet (wow!) för en diskussion kring höjden av förfäran. Vi ägnade en tanke åt tennisbollen som står näst på tur att bli utskjuten ur "tenniskanonen" för att sekunden efter, med full kraft, smashas ner i marken. En tanke gick även till lerduvan näst på tur, som ju möter ett explosionsartat slut på sin existens. Djupt!

Jag har som blivit besatt av långfärdsskridskor. Målet är att bli en Zlatan på is. Typ. Nä, men jag vill vekligen bli bra på det, så att man kan ut och glida, få träning och en härlig upplevelse i ett litet rosa paket med rosett. Jämför gymet där upplevelsen mest består av svettlukt och höga stånk, och på vår anläggning även urusel musik. Kom igen, shape up! Det värsta jag tränat till är Basehunter. Öroneksem!

I förrgår åt jag ananas - för glatta livet, vilket betyder lite mer än en halv. Det gav mig en extremt obehaglig känsla i munnen. Är det helt uträtt att ananas är en växt? Jag undrar det. Det kändes som om jag haft en strävhårig kolibri i munnen, som liksom gnuggat sig mot min tunga, och rispat upp ett litet sår(!) Ja, jag blödde lite, faktiskt. Det kommer att dröja innan jag öppnar munnen för en kolibri igen. Lika länge som det kommer att dröja innan jag öppnar dörren för ett av Jehovas alla vittnen.

Hualigen!
Share/Save/Bookmark

Inga kommentarer: