söndag 21 februari 2010

Ja ja ja, jag ska skriva om Melodifestivalen!


Timoteij och Darin direkt till Globen. Bild från svt.se/melodifestivalen

Melodifestivalens delfinal 3 gick av stapeln igår, i Göteborg.

För det första var det knappt spännande. Darin var självskriven till Globen, mest för att hans fans messar upp månadspengen med sina tonårspilska sms-tummar*, men också för att han har en helt magisk röst, en inlevelse som inte är av denna värld och en låt som var ... ja ... tillräckligt bra.

Getty Domein. Ja ba va? Får man en domän? Började genast fundera på vad jag vill ha förutom ylvaland.se, som jag redan har. Låten? Nä.

Aftonbladets mästarrecensent Markus Larsson beskrev lördagens bidrag innan delfinalen började, och även om jag gillade Sareks, förlåt Timoteijs, "Kom", så var hans beskrivning träffande och alldeles alldeles underbar! Läs själv:

Refrängen följer med dig hem, äter upp maten kylskåpet och slaggar i din säng med skorna på. Du blir inte av med fanskapet. Här bildar fiol-alverna i Sarek ett nytt band tillsammans med kolibrierna från Disneys julafton. I Kiev. ”Kom” är mest en uppvisning i hur många ”kom” och ”som” och ”om” det får plats i en text på tre minuter.

Behöver jag skriva att Markus gav dem 1 plus? Ja, nu gjorde jag ju det, så ... ja ...

Jag tyckte att Timoteijs "försnack" var skämskuddepatetiskt, men låten var en pigg och glädjefylld dänga - en riktig instrumentorgie. I like. Dock vill jag påtala att introt var slående likt den turkiska vinnarens, Sertab Ereners "Everyway That I Can", Eurovison Song Contest 2003. Någon som uppmärksammat det?

Alcazar då? Jo, de sköter sig alltid, bjuder alltid på ett gediget hantverk och en glittrande discofest - så också den här gången med sitt bidrag "Headlines". En av de bästa schlagerlåtarna genom tiderna är deras "Not a Sinner, Nor a Saint", enligt mitt tycke. (Konstellationen var då en annan: Magnus Carlsson och Annika Fiore var med, och Lina Hedlund var det inte.)

När frireligiöse Erik Linder tog ton trodde jag att jag skulle dö - det kröp i kroppen. Vilken skitlåt! Inte ett hårstrå ovaxat. Det var bara en gloria som fattades. Skämskudde, jag älskar dig!

Annars då? Den härligt behagliga hårdrockslåten "Heaven or Hell" var riktigt vass. Jag brukar inte gilla sånt där långtradarskrammel annars, men det här var finstämt skrammel, så det gick an. Ja, mer än så faktiskt. Coolt!

De blå männen i mellanakten var charmanta och framkallade undersköna toner genom att banka på ett avloppsrör - ja, alla sätt är bra utom de dåliga, sägs det.

Dolph Lundgren är också charmant och jäkligt rolig!

Får jag gå nu? Tack! :-)

* "tonårspilska sms-tummar" är myntat av Mikaela. Hoppas jag fick citera dig, fina.




Share/Save/Bookmark

2 kommentarer:

Mikaela de Ville sa...

Hihi, alltid! Tack!
Själv tyckte jag att Alcazar var bäst och skäms lite över att säga att jag inte tyckte Elin Lantos låt var så pissig...
Kram!

y_. sa...

Har oerhört svårt för den där Lanto. Det kryper i mig när jag ser henne, och ännu mer när hon tar ton. Ok melodi kan jag eventuellt hålla med om men texten? TEXTEN?! Ohy god! Det måste du tillstå, Mikaela - att texten var så patetisk och usel? Kram