torsdag 25 februari 2010

Man kan ju i alla fall vara en boll

Igår lunchade jag med småbarnsfäderna J och M.

Jag sa att jag måste sluta att helt identifiera mig med mitt jobb - jag menar, det finns ju andra glädjeämnen i livet.

- Jag skulle kunna tänka mig att bli elitidrottare igen, sa jag, uppfylld av de pågående OS-mästerskapen.

- Jag förstår vad du menar, sa J. Jag har jobbet, och så är jag pappa. Det är liksom inte så mycket mer. Man kan ju i alla fall se till att man gör kroppen till en bo...

Där nånstans fick jag typ sås i örat, eller så, för jag hörde inte slutklämmen, och försökte pussla bäst det gick.

- Vadå "göra kroppen till en boll"?

Såg för mitt inre en välmående ung J, sitta på det lokala bagariet och äta semlor dagarna i ända. Eller ... var han ironisk? Eh, fattade inte.

- BORG, inte boll. Kroppen är din borg.
- Aha. (Säg det då.)


Share/Save/Bookmark

2 kommentarer:

gtf sa...

Att göra sin kropp till en boll känns ju annars som ett väl så värdigt livsprojekt. Eller så kan man börja samla på små små huvuden som man kan ha i sin handväska. Bara som exempel alltså.

Kram/
G

y_. sa...

G, min kära vän! Jag väljer borg framför boll, men ser inte ner på dem som inte gör som jag :-)

Vad heter en som samlar på kvinnohuvuden? Skallatelist. Eller? Kram!