söndag 14 mars 2010

En festkväll med guest star Carola

Jag skulle ge vad som helst för att ha just det där ögonblicket förevigat på film:

Plötsligt har någon varit framme och beordrat Spotify att spela Carolas "Säg mig" från det glada 80-talet. Tre ganska vanliga människor, bland dem jag själv, stämmer upp i sång och gungar sektlikt i takt med musiken. Den fjärde personen i rummet har armarna täckta av tatueringar och en rockig approach i största allmänhet dvs. någon att hålla sig i, i skrämmande situationer som den här. Men när Maria (person nr 5), skräckslagen vänder sig mot rockern för att få sympati möts hon av samma skenheliga trallande. Maria sitter som paralyserad i säkert fem sekunder, sedan brister hon ut i det största och längsta asgarvet världen skådat. Med otäck precision fortsätter rock-Elin och de tre kollibrierna i soffan bredvid att fylla i ord för ord i lovsången:

Säg mig och säg mig och säg mig och säg var du står ...

Som en gastkramande psykisk thriller, fast läskigare - fråga Maria - att likna vid den skräck man skulle känna om man döden dör och vid himlens portar välkomnas av, den ÖVERALLT förekommande, Måns "Mums-mums" Zelmerlöw.

Nä, det här var nog ännu lite läskigare, tror jag.


Share/Save/Bookmark

Inga kommentarer: