onsdag 11 augusti 2010

Som jag har väntat!


Bild från fotbollskanalen.se

Det var blekt på slutet. Manskapet såg trötta, mätta och allmänt blasé ut.

Jag pratar förstås om vårt gamla fotbollslandslag - "gamla" som i "slutkörda" respektive "före detta". De har gett oss många glädjefnatt och hjärteskutt, men det var länge sen nu. Slutet på eran Lagerbäck kändes mest som en lång utdragen suck.

Vi står inför ett generationsskifte, och det efterlängtade bytet av förbundskapten blev oundvikligt. Näste man på posten blev Erik Hamrén, vilket jag till en början inte hade några egentliga åsikter om, då jag inte vet så mycket om honom. Men efter hans mycket lovande inledning på förbundskaptensskapet, med tre raka vinster, har hoppet om svensk fotboll åter tänts hos mig, och jag börjar faktiskt redan nu att förvänta mig mycket av den nya aktuella truppen. Hamrén verkar veta vad han gör, och har tagit ut en trupp med idel unga förmågor, förutom några få lite äldre, med den store Zlatan i spetsen, tätt följd av Olof Mellberg och Anders Svensson. Dessa och några till är fortfarande självskrivna i en svensk landslagstrupp, har varit med ett tag och har den så viktiga rutinen.

Men sen är det nytt, nytt, nytt! Nytt blod. Och skillnaden är så tydlig. Ett helt gäng stora fotbollshjärtan har dragit på sig den blågula tröjan, och kan knappt dölja sin hunger och spelglädje.

Äntligen! Som jag har längtat efter det här ögonblicket!

Idag landskamp mot Skottland - genrep inför EM-kvalet, som startar den 3 september mot Ungern.

Zlatan är tillbaka, och jag hade helst velat göra en bakåtvolt av glädje, men då skulle jag med all säkerhet ha brutit nacken, så jag nöjde mig med en kullerbytta - framåt.

Och vilken match han gjorde sen! Lätta fötter, läckra vrickningar - såna som bara han gör. Han såg ut som om han trivdes och det är ett gott tecken för svensk del. Håll i hatten, David Villa! Din Barcelonaanslutning blir ingen promenad i parken. Hehe.

Ola Toivonen, som var den andre anfallaren, gjorde även han en riktigt bra insats! Men fältherren på mitten, Anders Svensson, var mannen för kvällen enligt mitt tycke. Han gjorde det han gör bäst - spelade enkelt, vände spel, slog precisa passningar och löste upp knutar på mittfältet. 3-0 slutade drabbningen till svensk fördel. Det var faktiskt nära utklassning! Det trillades boll på internationellt manér - något man inte varit allt för bortskämd med sedan Fredrik Ljungbergs och Henrik Larssons storhetstid.

Jag säger det igen: Äntligen!

Share/Save/Bookmark

Inga kommentarer: