Ylvaland

YLVALAND HAR FLYTTAT!

2010-12-19T01:27:00.006+01:00

Jag har tagit mitt pick och pack och dragit vidare:
www.ylvaland.se

Lilla julafton med lattjo klappjakt

2010-12-18T15:45:00.007+01:00

Min febriga sambo sa: Kom hem med nåt fint! och syftade på julklappsjakten som skulle gå av stapeln hemma hos värdparet för Lilla Julafton. Denna lek går ut på att varje deltagare lägger en klapp i potten - en klapp=en hundring i form av en användbar sak man har hemma, men som man av nån anledning inte vill ha längre, eller också nåt nyinköpt. Därefter drar var och en en nummerlapp av ett gäng lappar numrerade efter antalet deltagare. Spelet kan börja. Ettan tar en klapp ur potten och öppnar. Sedan får tvåan välja om hon vill ta ettans klapp eller öppna en ny. Och så där håller det på tills alla sitter med varsin julklapp och potten således är tom. Sjukt roligt! Men dåliga förlorare göra sig icke besvär.

Jag kom hem med nåt fint - en fotobok!

Semesterbarn

2010-12-18T14:08:00.003+01:00

Mina söta syskonbarn, Stella och Sigge är på äventyr ute i världen! Och gud, vad jag saknar dem, söta söta underbara!

Syster och svåger, vilka sjukt fina foton ni tar!

And the winner is ...

2010-12-14T20:59:00.011+01:00

Här är mina svar på det förra inläggets frågor:

Bästa idolerna (topp 5)
Bästa vinnarlåtarna (topp 3)
Bästa ögonblicken (topp 3)

Bästa idolerna (topp 5)
1. Amanda Jenssen
2. Agnes Carlsson
3. Marie Picasso (Fantastisk röst!)
4. Darin Zanyar
5. Danny Saucedo
5. Mariette Hansson

Kommentar: Tänker in musikalitet, röst och star quality. Japp, delad 5:e-plats. Mariette måste bara med!

Bästa vinnarlåtarna (topp 3)
1. This Moment - Marie Picasso (2007)
2. Right Here, Right Now - Agnes Carlsson (2005)
3. Dreaming People - Jay Smith (2010)

Kommentar: Efter att ha lyssnat om och om igen på vinnarlåtarna blev resultatet enligt ovan. Tilläggas ska att årets vinnarlåt, Dreaming People, var sju resor bättre med Minnah än med Jay, men den når ändå inte upp till min listetta och tvåa.

Bästa ögonblicken (topp 3)
1. Mariette Hansson och Calle Kristiansson sjunger duett:
Someone New, med Eskobar och Heather Nova i original (2009).

2. Agnes Carlsson och Sebastian Karlsson sjunger duett:
Tears Never Dry, med Steven Simmonds & Tityo i original (2005).

3. Dött lopp mellan Anna Bergendahls första audition (2008) och Mariette Hanssons första audition (2009)

Kommentar: Blir helt knäckt av båda framförandena!

IDOL - from the very beginning

2010-12-13T16:00:00.013+01:00

Varning för maratoninlägg - mitt längsta någonsin, på exakt 1 463 456 tecken. Närå, jag vet inte, men långt är det.

Så, nu har jag viftat med den stora röda flaggan - du läser vidare på egen risk.

A men, då kör vi:

Första omgången av Idol gick av stapeln 2004. Det året tog vi med oss Darin, som vid det här laget etablerat sig i musikbranschen och flyttat in i tonårskidsens hjärtan för gott. Darin ligger högt på listan över framgångsrika idoler, och är den som släppt flest album (5st) och singlar (drygt 10!). Två av dem är Step Up (2005) och Darins bidrag i årets Melodifestival, som tog sig till final, You're Out Of My Life:

Darin har senast gjort en cover på Coldplays underbara Viva La Vida, vilken jag själv för övrigt har som ringsignal på min jobbmobil. Är annars allergisk mot covers, men den här funkar bra! Behöver jag säga att den sålt guld?

Ska jag kanske nämna ett par ord om vinnaren detta år också? Vann gjorde Daniel Lindström, med en bred röst som kunde sjunga allt. Men vad hade han för nytta av det? Få minns honom idag. Han var alldeles för vanlig, helt enkelt, och drunknade i mainstreamträsket. Det enda jag vet om honom idag är att han har varit med och skapat en liten Daniel Lindström junior. Annars inte så mycket ...

I 2005 års uppställning - enligt mig den starkaste uppställningen i Idols historia - har vi Agnes Carlsson, som tjuvade åt sig guldmedaljen framför näsan på favoriten, Sebastian Karlsson. Minns ni att Agnes åkte ut under kvalveckan, men valdes tillbaka in i Idol-uppställningen som juryns joker? För så var det faktiskt! Och det är det nog många som är glada över, för det har gått riktigt bra för henne! Hiten Release Me (Spotify) har ägt förstaplatsen på idel listor världen över. En annan hit är On and On, och på sommarens kungabröllop sjöng Agnes för brudparet, i duett med Björn Skifs.

Och final i Melodifestivalen också. Check!

Agnes med On and On:

Och - inte att förglömma - Agnes har julhånglat med Måns Zelmerlöw i en reklam för en stor klädkedja.

Tillbaka till tvåan detta år, Sebastian, som föll på målsnöret, men han lät sig inte knäckas av det. Sebastian har inte nått Darins och Agnes nivå på något sätt, men han har hunnit släppa tre album och en hel del riktigt bra singlar - den första spelade radion sönder och samman: Do What You're Told. Andra favoriter är Words and Violence (Spotify). År 2007 fick Sebastian en Rockbjörn för "Årets nykomling" och i våras spelade han mot Måns Zelmerlöws flamma, Marie Serneholt, i musikalen Grease på Göta Lejon.

Och ... jag höll på glömma: Melodifestivalen.

Så här såg det ut på den gamla goda Idolscenen: Sebastian med Life On Mars:

Det föddes även två blivande storstjärnor ur 2005 års Idol-uppställning, skulle det visa sig. Placering 8 respektive 5 - kompisarna från Skåne - Ola Svensson och Måns Zelmerlöw.

Ola Svensson hade guldbiljetten som i en liten ask redan innan han ens tagit ton i sin första audition. Han charmade juryn fullständigt med sina skrattgropar och guldlockar. Om juryn föll, så föll tonårstjejerna handlöst, och Olas karriär har gått spikrakt uppåt och framåt. Hans radioplåga Natalie sålde exempelvis platina.

Och i årets Melodifestival återkom både Ola och Natalie(!), som han återigen sjöng om. Vem är hon?

Turen har kommit till ... Trumvirvel ... Måns Zelmerlöw, som måste betecknas som det största Idolbubblan fött fram. Denne söta och sympatiska charmör går hem i alla hem och hus, hos kvinnor som män, unga som gamla. Showbiz fick sin guldkalv. Året efter Idol gick han och vann Let's Dance, han har nått final i Melodifestivalen två gånger, varit programledare för densamma, haft en egen realitysåpa, Romeo & Julia, etc. och därutöver släppt ett gäng album. Han är "MumsMums" med hela svenska folket. Det kommer inte att dröja länge innan han sitter som julvärd framför oss i tv-soffan. Jag lovar.

Cara Mia (Melodifestivalen 2007)

En parentes är Sibel Redzep, som inte heller varit helt anonym efter sin Idolmedverkan. Jag räknar alltså till 5st som mer eller mindre lyckosamt tagit sig ur Idol-cirkusen med hedern i behåll. Starkt år, som sagt!

Även 2006 års uppställningen innehåller en del lyckosamma: Vi räknar dock genast bort vinnaren Markus Fagervall, som tog hem Stjärnor på is ett par år därefter, men sedan tyst. Däremellan ett par anonyma singlar.

En av de största Idol-stjärnorna, med lika stor kändisfaktor som Måns Zelmerlöw, är Danny Saucedo, som har en originell ton och en utstrålning som få. Danny slutade på en blygsam 6:e-plats, men precis som Måns och Ola föregående år, har han hållit sig kvar i rampljuset. Han och 2:an samma år, Erik Segerstedt bildade, tillsammans med 5:an året efter, trion E.M.D., som trots högst mediokra covers funnit sin väg till ära och berömmelse, via trånande flickhjärtan.

Hysterihiten Jennie, Let Me Love You som vann en grammis för "Årets låt" 2008.

Erik Segerstedt var den av de två som tjänade mest på att förvalta sitt nyvunna kändisskap genom att slå sina påsar ihop med andra. Erik som endast haft ett hyfsat nedslag med debutsingeln, I Can't Say I'm Sorry, från första albumet. Danny däremot har både före och efter levererat topplistehits, minns Tokyo och If Only You (feat. Tess), Spotify samt ett par välspelade album.

År 2006 kan vi möjligen räkna in Cissy Ramsby (5:a) i skaran av lyckosamma, men hon fick störst genomslagskraft i gay-Sverige. På QX-galan samma år tog hon hem priset för "Årets homo".

Vi rör oss vidare genom Idolhistorien, och är nu framme vid 2007. Den klarast lysande stjärnan från detta år är Amanda Jenssen, som med blott en hårsmån förlorade slaget om segern till Marie Picasso. Amanda fick 48,7 % av tittarrösterna, enligt Wikipedia.se. Men direkt efter att Globens rampljus slocknat lämnade hon Idolkostymen i logen, och flydde därmed den framtida talangjaktsstämpeln. Det lyckades. Amanda Jenssen har vunnit cred-Sveriges hjärtan och håvat in åtskilliga plus hos recensenterna under de fyra år som gått sedan hon gjorde det bejublade och rosade Idolframträdandet som fick jurymedlemmen Kishti Tomita att brista ut i tårar - Hallelujah.

År 2008 släppte Amanda Jenssen sitt debutalbum Killing My Darlings som höjdes till skyarna. År 2009 vann hon två Rockbjörnar för "Årets kvinnliga artist" respektive "Årets nykomling", och på QX-galan samma år utsågs hon till "Årets artist". "Det går bra nu", var det säkert någon som sa om henne då. Men det slutar inte där. 2010 tog Amanda hem två Grammisar för "Årets kvinnliga artist" samt för "Årets kompositör". Sicken stjärna!

Den tonsäkra allroundartisten, Marie Picasso, var den som vann Idol 2007, men vad hjälpte det? Inte särdeles mycket. Hon fick se sig rejält frånsprungen i jakten på berömmelse. Marie har, enligt mig, en av de allra bästa rösterna i Idols historia - kanske den bästa, eller åtminstone den renaste! Jag får gåshud när hon tar ton! Det som fällde henne, liksom kollegan från premiäråret, Daniel Lindström, är just deras bredd - de kunde göra allt, och dessutom väldigt kompetent. Det som saknades var nischen och originaliteten. Synd på så rara ärtor.

Vi har ytterligare två från detta år som tagit sig vidare till en musikkarriär - Mattias Andréasson som värvades av Idolkollegorna Danny Saucedo och Erik Segerstedt till trion E.M.D. Det blev Mattias biljett till Let's Dance, som han helt otippat gick och vann. Mattias är ingen särskilt bra sångare, och får sägas vara den mest tursamme av alla idoler, som fick åka med på resan tack vare två bättre rustade kollegor.

Och outsidern Daniel Karlsson, som länge var en av favoriterna i 2007 års upplaga, men han tog sig inte längre än till en 4:e-plats. Karriären därefter blev högst blygsam. En lagom spelad singel släpptes, men annars inget. Synd, för han är bra och har DET!

2008:
Den charmige, men redan etablerade(?) maltesen, Kevin Borg drog det längsta strået och finalen mot Alice Svensson var inte ens spännande.

Men de förmågor svenska hjärtan lyfte och tog med sig var Anna Bergendahl med den härligt originella rösten, och den till en början hysteriskt populäre Johan Palm. Den sistnämnde kör numera i band tillsammans med storebrorsan Henrik. Anna Bergendahl vann den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest, men föll i kvalet till den stora finalen. Det blev ett tårfyllt farväl. Anna har därefter släppt ett album, som fått ljummen kritik.

Den jag tog med mig från detta år var Lars Eriksson, den utskällde clownen, som inte ville placeras i det kommersiella facket, vilket kunde ha varit idé att tänka på innan han gick och ställde sig i Idol-kön. Lars har sedermera släppt singeln Rejected Love (Spotify), som han körde på sin första audition, och som är alldeles fantastisk! I like!

Vi är framme vid förra året - 2009 - där den största behållningen var Mariette Hansson, som finstämt och skönsjungande satte hjärtan i brand. Mariette tog sig till en 4:e-plats, och samma år utsågs hon till "Årets Homo" på QX-galan. Skönheten Mariette har en trogen skara fans som aldrig sviker, och kan bli större om hon håller sig aktuell genom att släppa singlar med jämna mellanrum. Eller är singer-songwriter-kvoten fylld? Visst, de är många, men Mariette platsar och bör ges utrymme - då kan hon blomstra på riktigt!

Kvar i tävlingen var Erik Grönwall, Calle Kristiansson och Tove Styrke, som slutade i nämnd ordning. Det bodde en stor röst i späda Erik, som alltså stod som slutgiltig segrare. Men sen då? Erik släppte sitt album och åkte ut på turné, men responsen blev allt annat än lovord, och solokarriären uteblev. Erik är numera ledsångare i pudelrockbandet H.E.A.T. - vilket måste ses som en besvikelse, med tanke på stordåden på Idolscenen. Och allvarligt talat tror jag inte det var riktigt så Erik tänkt sig det hela.

Ett av de allra största ögonblicken i Idols historia - Erik gör Queen's all time favourite: Show Must Go On:

Calle Kristiansson har man inte hört ett knyst från, men Tove däremot - "Henne ska vi ha!" hojtade skivbolagen, och ur detta har kommit ett album, och ett par Kylie Minough-inspirerade singlar. En av dem är den senaste, White Light Moment. Skön!

Två av deltagarna samma år, Eddie Razaz och Rabih Jaber, bildade bandet Rebound, som inte vunnit något genomslag alls.

Ur 2009 års Idoluppställning tar vi med oss Tove och Mariette, bestämmer jag.

Och så , ta-da, är vi framme vid årets Idol, som i fredags avslutades med Jay-vinst i finalen mot kärestan(?) Minnah Karlsson.

Jay har visat att han är en artist att räkna med, om man nu gillar den typen av musik, vill säga. Jag gör det inte. Men att han har imponerande stämband skriver jag under på. Tveklöst.

Minnah, the girl next door, klamrade sig fast i tävlingen sedan hon återkommit efter att i första omgången röstats ut. Anledningen till återintåget var att deltagaren Alice Hagenbrandt valde att lämna. Alice var min favorit - hennes version av Regina Spektors Samson, som hon framförde för en hänförd Anders Bagge på första audition, är ingenting annat än ren magi!

Minnah då, var hon en värdig ersättare? Absolut! Hon har en skön stämma och är den som utvecklats mest den här säsongen. Hon har gått från grön till en blinkande röd safir. Inte helt fullfjädrad dock - ännu. Minnah kommer, om hon inte redan gjort det, att orsaka slagsmål mellan Bert Karlsson och Lasse Holm. Jag sätter mina pengar på Lasse. Diggiloo nästa!

Olle och Linnea, som kom 3:a och 4:a är, går även de, en ljus framtid till mötes inom musikindustrin. Linnea är gjuten i Amanda Jenssen-form, pyntad med paljetter och dansskor. Jag ser samma stjärnstatus i henne som i Amanda, och förväntar mig inget mindre.

Olle har en helt underbar röst, och är dessutom från Gotland, vilket naturligtvis ger pluspoäng. Jag älskar gotländska, det är ju så vackert! Om Olle lyckas omge sig med bra producenter och låtskrivare kan han gå hur långt som helst. Lyssna på hans version av Coldplay's The Scientist:

Jag tror bläcket bö rjar ta slut nu. Jag sk

Så, ny penna! Jag skulle vilja be er om följande:

Bästa idolerna (topp 5)
Bästa vinnarlåtarna (topp 3)
Bästa ögonblicken (topp 3)

Här är vinnarlåtarna, om ni vill friska upp minnet:

Säsong 1: Coming True

Säsong 2: Right Here, Right Now

Säsong 3: Everything Changes

Säsong 4: This Moment

Säsong 5: With Every Bit of Me

Säsong 6: Higher

Säsong 7: Dreaming People

Mina svar avslöjar jag alldeles snart :-)

Idoler i sin linda

2010-12-11T11:02:00.005+01:00

Nynnar redan på vinnarlåten, Dreaming People - bra titel på en bra låt! Gillar att Christian Walz har gått in och tvättat bort den hinna av smäktande ballad som omslutit alla tidigare vinnarlåtar. Christian Walz som ligger bakom sköna hitar som Wonderchild och Never Be Afraid Again. Facebook, var är min Like-knapp?

Idolkvällen blev en fin och trivsam historia med ett förutsägbart men bra slut. Jay Smith med en strupe av taggtråd i guld. Otroligt tonsäker och en rocker värd namnet. Ni som känner mig vet att jag inte är av den fåraullen själv :-) dvs. hårdrock och metall är verkligen inte min bag. Inte ens lite.

Minnah blev den där värdiga tvåan - som en déjà vue från tidigare Idol-år. Hon var strået vassare än Jay denna sista omgång, men föll på mållinjen. Det såg dock inte ut att bekomma henne det minsta, hon var helnöjd.

Och så detta med kärleken ... Jay och Minnah har nåt ihop, men flickvännen stod ändå troget på första raden och gungade i takt med musiken. Kan inte vara lätt för någon av dem.

Vinnarlåten: Dreaming People

Ett skämt partII

2010-12-11T10:32:00.004+01:00

Vaknade i morse, som så många gånger förr, i soffan med kläder, smink och oborstade tänder. Det kan man väl stå ut med, men inte att, som det första som når hörselmembranen, behöva uppleva ytterligare en cover av E.M.D. Vad har jag gjort för ont? Och detta följt av en reklam för Christer Sjögrens julskiva, där han kallblodigt med berott mod fullständigt misshandlar, styckar och massakrerar den vackraste julsången av de alla - Oh Helga natt. Kan någon med makt, Bert Karlsson?, förbjuda någon annan än Jussi Björling och Jörgen Edman att sjunga denna. Missbruk skola beivras!

Ett skämt!

2010-12-11T10:18:00.007+01:00

Jag måste bara landa lite. Var inne på aftonbladet.se för att läsa IDOL-skvaller, men hamnade mitt i ett webb-tv-klipp med den hejdlöst populära tonårsidolen, Justin Bieber, som blott 16 år givit ut sina memoarer. Tillåt mig småle. Tänker trött på Amy Diamonds samlingsskiva. Det säger rätt mycket om den kommersiella business som ligger som en våt matta över vår oskuldsfulla samhällskropp som föder fram talang och genuin begåvning. Ett hån mot kvaliteten och originaliteten. Nog om det, jag tror min ståndpunkt beträffande detta framgått med all önskvärd tydlighet.

Tåg och mat och tv och rödvin och humor ... och Idol

2010-12-09T21:02:00.004+01:00

Jag har inte bloggat på ca en vecka, och känner hur det liksom spritter i fingrarna. Jag missade till och med att tycka till om förra fredagens IDOL, som jag bevittnade ensam på ett hotellrum i Karlstad med en Ceasarsallad som enda sällskap - och datorn då förstås, min ständiga följeslagare.

Minnah glänste som en julstjärna och var kvällens stora behållning, men därom tvistar de lärde, förstår ni, för alla tycker inte som jag i denna fråga. Den tilltufsade och raspröstade skåningen är storfavorit till segern. Men som jag tidigare sagt, det är något med Minnah som gör att hon håvar hem många fredagsmysares röster, och jag tror inte att hon är chanslös i morgon. Uuuuu, spännande!

När jag jobbat klart på lördagen satte jag mig på tåget tillbaka till Stockholm, för att tre och en halv timme senare ställa ner packningen på hallgolvet hemma i värmen. Och vad väntade på mig? Jo, marinerad helstekt oxfilé med bakad potatis och champinjonsås. Då kände jag en förnimmelse av lycka genom kroppen.

Sen sippades det rödvin till "Så mycket bättre", och ett repriserat "På spåret". I det senare fälldes en minnesvärd kommentar, då Niklas Strömstedt, som tävlar tillsammans med sambon Jenny Östergren (min morgontv-favvis), skulle försöka sig på en gissning på resmålet. Det rätta svaret var Las Vegas, och domare Fredrik Lindström sa:

- Tänk på en artistkollega, och menade då Martin Stenmarck, som för några år sedan vann Melodifestivalen med just låten "Las Vegas".

- Öken, svarade Strömstedt då.

Alla skrattade, och Niklas såg helt oförstående ut. Han tänkte bara högt medan han grävde i kunskapsgömmorna efter det rätta svaret. Han hade inte hört vad Fredrik sa.

Fantastiskt roligt!

Slutbloggat för ikväll. Jag går och dunar.

Jay+Minnah=sant

2010-12-09T20:48:00.003+01:00

Det var bara en tidsfråga innan två av årets idoler skulle falla för varandra. Och det här var verkligen i grevens tid.

Jag såg ett webbtv-klipp idag där Jay bekräftar att han och Minnah är ett par. Inte konstigt alls. Och det har hänt förut. Förutsättningarna är ju som gjutna - de lever på varandra under flera veckor, och under samma förhållanden, de har den stora passionen i livet gemensamt, och de är dessutom stylade till tänderna var och varannan dag. Det behövs som sagt ingen Einstein för att haja den grejen!

Det jag tänker på är kärleksveckan och det tårdrypande inslag där Jay och hans före detta OCH blivande fru i en och samma person snyftar fram den ena kärleksförklaringen efter den andra. Det kan inte vara en lätt situation, detta. Men vem har sagt att kärleken är enkel?

Nä, inte enkel, men väl svaret på allt.

Vem fan vill ha trasig service, liksom!

2010-12-09T20:46:00.002+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

Roomservice

2010-12-03T21:34:00.001+01:00

Mmmm, roomservice! Dubbeldäckartåg och två och en halv timmes sidledessittning är nästan glömt. Nåja, men förlåtet i alla fall!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Herreys, fredagkväll och ett tvåvåningståg

2010-12-03T19:13:00.004+01:00

"Varje liten droppe regn är tårar för mig. Sitter på ett tåg och tänker på dig" sjöng de färgade skjortorna Herrey när det begav sig.

Jag tänker inte på "dig". Jag tänker på hur snabbt jag ska springa från stationen till hotellet för att hinna till IDOL.

När jag entrade perrongen och spår 11 på Sthlms central för ett par timmar sedan, stod där inte ett X2000. Nej, där stod en dubbeldäckare från forna Sovjetunionen, och vi ressenärer informerades av två unga uniformerade män om att det var onumrerade platser som gällde. Det var bara att gilla läget. Nu sitter jag här och åker varken framåt el. bakåt, utan sidledes. Ja, jag vet, uselt val av placering. Och dessutom precis vid en dörr som öppnas åt sidan med hjälp av en känslig sensor mitt på. Det är bara det att ingen fattar det, utan drar som besatta i handtaget. Tills jag pekar och visar. Då ser de lätt förlägna ut och försvinner snabbt ur sikte. Så kul kan man ha en fredagkväll i december.

Åhej, vad det går undan. Helt ärligt hyser jag fortfarande hopp om att vi är framme i tid. Tydligen kommer det här vrålåket upp i samma hastigheter som X2000, frågan är bara om det gäller för den här resan. Nu ... Tyst ... högtalarsprak... Ok, 15 min sena. Det betyder att jag inte har skuggan av en chans att hinna till signaturen - snabbhet har aldrig varit min starka sida. Men med lite tur missar jag bara Jihdes egotripp, de första tio.

På återsee ... höran ... skrivand ... Äh, hej så länge!

Ett vässat gäng med ett fredligt penntroll i spetsen!

2010-11-28T17:22:00.005+01:00

Så mycket bättre.

Ja, jag tänker fortsätta att tjata om detta programs förträfflighet.

I gårdagens avsnitt, som vi sett repriserat nu på eftermiddagen var lika intimt och varmt som vanligt. Ett sånt mysgäng. Minus Sandelin. Han är en riksmupp, tänkte jag skriva, men det känns lite taskigt, så jag gör inte det.

Denna dag är Petra Marklunds, och på schemat står "Träningspass", till särskilt Plura "Jag tar en Treo i förebyggande syfte" Jonssons förtret. Han och Berghagens tänjövning fötter mot fötter sitter fortfarande som ett frimärke på näthinnan - hysteriskt roligt! Två riktiga kassaskåp.

Drog blixtsnabbt till mig skämskudde modell XXL när det var Christers tur att tolka ett av Septembers alster, "Can't get over". Han menade att han skulle köra den lite Bowie-inspirerat. Och ja ba, ehhh? Hur fan ska det gå till?! Snacka om att sikta bortom stjärnorna och förbi alla tänkbara galaxer. Bowie och Sandelin är varandras absoluta motsatser, där Bowie står för det goda.

Bästa tolkningen gjordes av Lillbabs, tätt följd av Di leva. Snygga akter!

Så rörande när Berghagen drog Petter till sig i en omfamning under finalnumret, likt husmusmamman som drar sina små tätt intill under Benjamin Syrsas avslutningsmelodi på julaftons Kalle Anka-timme. Fan, va fint!

Men nu till min uppenbarelse:

Under andra anhalten av Petras dag skulle det plockas svamp, och här blev det lite svårt, som så många gånger förr, för vår vän Thomas Di leva. Han menar att svamparna ska få bo kvar, de står mitt emellan djur och växter. Det är liksom inte så hygglo att sära på herr och fru Kantarell. Denne Di leva, alltså. Han är en skrattfest på två ben, men jag skrattar MED, inte ÅT honom.

Di leva är den som stått för de bästa tolkningarna genom denna säsong av Så mycket bättre. Han är en musikalisk begåvning, och har en helt egen personlighet helt utan motsvarighet inom landets gränser. Jag vill inte spekulera i de tidningsrubriker han fick häromåret. Och framför allt vill jag inte tro att det som skrivits är sant. Jag lämnar detta därvid och koncentrerar mig på musiken, som jag vet något om.

Di leva ser för övrigt ut som ett penntroll. Kolla här!

Den perfekta lördagkvällen!

2010-11-28T17:01:00.005+01:00

Igår stod födelsedagsfirande på agendan - min fina mamma fyller år i dagarna och ska såklart uppvaktas med pompa och ståt på vårt initiativ. Det var tanken, men mamma hade andra planer.

Klockan 17.00 skulle vi infinna oss i föräldrarhemmet på bubbel och tilltugg, sen bar det av mot stan och ABBA-broder Benny Anderssons ställe: RIVAL. Här har vi varit vid flera tillfällen tillsammans med mamma och pappa - min 30-årsfest hölls exempelvis här - och alltid haft skitmysigt! Så också ikväll. En massa bra prat och fantastisk mat och dryck. Det kan knappast bli bättre.

TACK mamma och pappa för en helt perfekt kväll!

Champagne!

Hjortfilé med Västerbottenpuré

Klassisk chokladtryffel

Och ett bonusfoto som pappa bär omkring på. Håll till godo :-)

Japp, systrarna T när det begav sig.

Vi fortsätter på IDOL-temat

2010-11-28T16:57:00.002+01:00

Från min Facebookvägg.

Smaken är delad ... Årets Idolomgång är onekligen intressant!

Gissléns på äventyr

2010-11-28T16:34:00.006+01:00

För er som frågat var man kan läsa om syster, svågers och småsmulornas äventyr - här kommer länken:

En paus i ekorrhjulet

Det självklara namnet på en reseblogg!

En kortklippt Sigge. Foto: Jeppe

Det börjar dra ihop sig ...

2010-11-26T23:09:00.007+01:00

Idol Eftersnack står på i bakgrunden, och jag kämpar extra för att tangenterna ska överrösta intervjun med glinen dvs. fjortistjejerna som mistlursskriker, och ivrigt meddelar att Olle är favoriten.

- Han sjunger grymt. Och är jättesnygg, fniss fniss.

Och detta är så talande för hela Idolkonceptet. För att tala klarspråk: Om det inte vore för att Olle har ett så fördelaktigt yttre - för det har han - så skulle han ha åkt för två omgångar sen. För i ärlighetens namn så sjunger han lika risigt när han inte är bekväm i genren som han sjunger fantastiskt när han rör sig inom sina domäner. Som jag tidigare påpekat ska Olle sjunga Coldplay - det är huvudet på spiken. Ikväll gjorde han det, och inte vilken låt som helst, utan en av deras allra bästa, brottarhiten "Fix You". Han sjöng, åtminstone i början och slutet av låten. Jag väljer att bortse från mellanspelet då han mest sprang omkring som en lycklig furie, han sjöng liksom inte alls på kanske 30 sek. Konstigt nog sa inte juryn ett ord om det. Det kanske bara är jag. Men som sagt, vi bortser från det. Resten var ren magi! Så alltså, småtjejernas Olle vidare.

Minnah har haft halsont och svårt med rösten hela veckan, men kämpade tappert. Det är någonting med den tjejen. Hon har en scennärvaro som få, och är trovärdig i sina framträdanden. Kvällens omgång blev av förklarliga skäl inte hennes bästa. Men vad gjorde det - hon röstades vidare, på bekostnad av Linnea. De grät bägge två. Och senare i eftersnack säger Minnah:

- Jag gråter för att jag är glad, men framför allt för att jag är ledsen. Jag vill inte förlora Linnea.

En ung tjej har talat.

Självklart är Minnah ledsen för att behöva skiljas från sin bästa vän, men jag är rätt säker på att de flesta tårarna fälls av en annan anledning, nämligen att hon känner att hon tagit Linneas plats - den klassiska inte-ska-väl-jag-mentaliteten, som är alldeles för vanlig bland unga tjejer i dagens samhälle. Minnah hade antagligen förväntat sig att åka, dels pga. röstproblemen, men även för att hon själv anser sig svagast av de återstående deltagarna. Detta har jag inga som helst belägg för men jag tycker det lyser igenom.

Varför det blev Minnah och inte Linnea? Jo, därför att Minnah är folklig, har en stark röst och väljer välkända låtar. Jag tror det är så enkelt. Linnea är ett original, och appelerar till en snävare målgrupp.

Jay? Ja, han sitter cementerad i en av de dära stolarna som de som gått vidare intar. Han vinner.

Jag håller på Minnah. Nej, inte för att hon är tjej, utan för att hon har det där man inte riktigt kan sätta fingret på, samtidigt som hon är som du och jag, som folk är mest. Där har vi klon: Hon är the girl next door - någon folk kan identifiera sig med. Och "folk" har i detta fall all makt.

Tillbaka till sudan

2010-11-22T23:54:00.002+01:00

En tokig dag, detta. Stora felskrivningsdagen skulle man kunna kalla det utan att överdriva.

Jag har ett par underbara exempel på det: Sambon skulle skapa en länk med texten "Tillbaka till sidan", men det blev istället "Tillbaka till Sudan", vilket ju är något helt annat.

Den andra felskrivningen inträffade när jag sms'ade med syrran och samtidigt Skype-chattade med svågern. Jag skulle, som slutord i mitt sista sms, skriva "Pussa på de andra", men i själva verket skrev jag "Pissa på de andra". Trevligt. Jag hann upptäcka det fatala misstaget som hade kunnat kosta mig mitt enda syskon. Puuuhh!

Jag skrev till svågern att jag höll på messa med min syster/hans fru samtidigt. "Blipp" sa det och svaret kom:

- Henne har jag inte sett sedan full moon party i förrgår.

Hysteriskt roligt, jag tror jag skrattade i en kvart. Nu är klockan snart tolv och jag är fortfarande torr i halsen. Dessutom har jag all mascara under ögonen eftersom jag snyftade mig igenom finalen av "Biggest Looser" tidigare ikväll. Ja vadå, de är ju så duktiga och starka, och så blir de så lyckliga av den monumentala viktnedgången. Härlig och peppande tv - förhoppningsvis sitter den tänkta målgruppen också och tittar och tar in.

Hej så länge.

Vitlöksterror

2010-11-22T06:52:00.006+01:00

Vaknar i ångor av vitlök.

Igår vankades det pizza här hemma. Upprymd som ett barn på julafton, ringde jag det vanliga stället och beställde min Capriciosa med färskpressad vitlök, och till sambolainen en Vegetariana med fårost och vitlök. Jag är säker på att jag sa det just i ovan nämnd ordning: "Capriciosa med vitlök", inte "Vitlök med Capriciosa", vilket var vad vi fick.

Det var som ett skämt. Det hade kunnat vara vilken pizza som helst, vi hade inte känt någon som helst skillnad, eftersom det verkligen BARA smakade vitlök. Bröderna Olsson framstår som en vitlöksallergikers fristad i jämförelse.

Hur tänkte broschan som bakade dem?! Antingen har han ett extremt dåligt närminne (och så var det vitlök. 1 min senare: just det, vitlök! Ytterligare 2 min senare: Ujuj, höll på glömma vitlöken!) eller så lider han av tvång med repetitivt beteende. Eller så handlar det helt enkelt om referensramar, eller preferensramar för den delen.

I vilket fall som helst borde han överväga sitt yrkesval.

Om det finns en vampyr bland arbetskollegorna, blir hon eller han tveklöst avslöjad idag. Med min andedräkt (nej, jag tror inte på andar!!) kommer jag att pulverisera alla med ynka procentandel vampyrblod i sig. Så, om din gammelmormors mor var vampyr - jobba hemifrån idag!

Minnah knockar med sin stjärnglans!

2010-11-20T17:37:00.005+01:00

Men hallå, personalen! Jag glömde ju nästan att rescensera IDOL. Hemska tanke.

Jay! Vilken kille. Ståpälsen har nätt och jämnt lagt sig efter hans monstertolkning av Madonnas "Like a prayer". Världsklass! En hänförd Laila Bagge i tårar, och en Anders Bagge som med salig blick utbrast: "Tack!"

Måste dock säga att Minnah berörde mig mest av alla med sin tolkning av "Always on my mind". Så jävla bra!

Ni som inte sett det här IDOL-avsnittet - gör det, för guds skull. Tv4 play, ni vet. Det kan vara det bästa avsnittet i IDOLs historia.

Årets man/kvinnskap är enligt många den bästa uppställningen någonsin. Ett år som skulle kunna mäta sig med 2010 är 2005, då Agnes Carlsson tog hem spelet. Det året föddes en naturbegåvning och entertainer av rang - Måns Zelmerlöw. OCH Ola Svensson, som med skrikande fans i släptåg erövrar den ena listettan efter den andra. Inom Sveriges gränser i och för sig, men ändå. Konstigt är att tvåan, Sebastian Karlsson från Morgongåva, inte visat så mycket framfötter som man då trodde. Jag älskade Sebastian. Han banade väg för Amanda Jenssen, tvåa 2008, och årets fantastiskt originella Linnea.

Tillbaka till igår, fredagen den 19 november: att Andreas Weise åkte var ingen större överraskning, än mindre negativ. Det var hög tid. Jag har, som jag tidigare skrivit, undrat vilka som röstat honom vidare gång efter gång. En gåta.

Nåja, fyra återstår: Linnea, Jay, Minnah och Olle. Fyra stjärnor. Det ska bli så kul att se slutstriden. Vem som helst kan vinna, och göra det rättvist, även om jag tror att Jay är den som slutligen står med segerns sötma på tungspetsen. Olle har en fullständigt fantastisk röst när han håller sig inom sin genre. Jay är alltid alldeles galet bra , med en röst som klarar allt! Linnea underbart originell, och Minnah - en blivande svenska-folket-favorit.

Det Minnah visade ikväll med sin nakna version av "Always on my mind" var ren magi! Hon vågar vara sårbar och naken - låta rösten tala, utan att instrumenten överröstar. Hon är ... mitt val till årets IDOL-seger!

Årets kasse

2010-11-20T16:44:00.004+01:00

Rubriken är tillägnad min kära syster, som "fått för sig" ;-) att jag gillar kassar/påsar. Erkänn syster, att du trodde jag radat upp 10 kanditater till årets påse! Hahaha.

Men fel fel fel, det handlar om "FIFA Puskás Award 2010 - ballon d'or"

Vilket mål tycker du är snyggast?

Farsan, få höra nu!
Själv röstar jag på svenske Linus Hallenius. Ett rent konststycke, helt utan motstycke i Sverige i modern tid.

Kolla in målen här:
FIFA Puskás Award 2010

Livet från den ljusa sidan?

2010-11-20T15:53:00.003+01:00

I morse stod Jehovas utanför dörren med Vakttornet i högsta hugg.
- Tror du på andar? var frågan.
Med håret på ända, eller i ändan, minns inte så noga, svarade jag:
- Nej, jag är inte troende.

Men jag menade: Stick! Det är redan bestämt att jag ska brinna i helvetet. Och dessutom, vad spelar det för roll om jag tror på andar. De finns ju ändå inte, liksom.

När jag stängt dörren och de väna varelserna vandrat vidare på sin rädda-världen-mission, tänkte jag på förra gången, för två år sen, då jag blev fullständigt tagen på sängen.

Spurs vände och vann - vilket helvete!

2010-11-20T15:41:00.004+01:00

Long time, no see. Anledningen är att jag den senaste tiden jobbat som ett ... schvajn.

Men nu är jag här :-) Slit mig med hälsan. Eller?

Har precis bevittnat en smärre katastrof för en Arsenal-fantast som jag. Men mest ursinnig är nog ändå sambon. Dumma Gunners, ni har lagt sardin (så heter det visst!) på lördagsstämningen!

Arsenal-Tottenham, hett Londonderby och en viktig dag för oss, då vi kunde tagit täten, före storheter som Liverpool, Man U och Chelsea, som i veckan förlorade med 3-0 mot Sunderland(!) Vi hade chansen, men tog den inte.

Det började solklart med 1-0 ur omöjlig vinkel, efter 8 minuter gångna. Sedan 2-0 efter ett mönsteranfall. Så vackert! Men sedan krackelerade tillställningen - Tottenham vände och vann, med 3-2. Vi borde ha sett det komma - hintarna var många och tydliga: På läktaren, bredvid min gud, Thierry Henry, stod en av snubbarna i serien "Lost". Och vad heter Tottenhams coach, jo Harry Redknapp. Redknapp=stor röd blinkande varningslampa.

Icke desto mindre, vi är förkrossade.

Kommer att sakna er!

2010-11-13T15:36:00.007+01:00

Nu har min älskade syster med maken och småsmulorna begett sig till Hong Kong, och kvar i kalla slask-Sverige är jag. Men jag är inte bitter. På allvar. Är det något som känns så är det vetskapen om att de ska vara borta i 2 hela månader. Även om vi inte ses överdrivet mycket här hemma heller, så KAN vi ändå göra det. Det kan vi inte nu - förrän i mitten av januari.

Här några bilder på småsmulorna dagen före avresan:

Och vill också passa på att tacka syster, mamma och pappa för den lyxiga avskedsmiddagen! TACK underbara!

Rocktema - gäsp!

2010-11-13T14:53:00.005+01:00

No more rock nu, tack! Erik Grönwall och Jay Smith i all ära, men det är ju så tradigt. Och det blir i ärlighetens namn lite enahanda att det uteslutande är rock som hyllas och får stående ovationer av juryn.

Jag gillar Jay, men inte för hans musikstil, även om hans röst är helt fantastisk, utan för att han är så mjuk, blygsam och ödmjuk. Juryn tycker att han ska jobba med det och bli lite hårdare i sitt uttryck. Jag håller inte med. Det är ju hans nallebjörnskarisma som gör honom så originell som rocker. Ta bort det och han blir precis som vilken trist rocksnubbe som helst. Hemska tanke! Rock är inte min påse över huvud taget, men att det är juryns, det går inte att ta miste på. Jag efterlyser lite mer nyanserad objektivitet. Jag vill dock poängtera att jag gillar Anders, Laila och Andreas. De är inga översittare, utan ödmjuka medmänniskor - sympatiska och fina!

Nu till fredagens omgång:
Jag har en fråga som hela tiden gör sig påmind: Vilka röstar på Andreas Weise? Osvensk självsäkerhet brukar inte gå hem i stugorna. Personligen tycker jag att det är lite befriande, även om Andreas inte är någon favorit hos mig.

Jag står fast vid att originalitet vinner i längden, så jag lägger min röst på Linnea. Minnah är också otroligt begåvad röstmässigt och går en intressant framtid till mötes.

Bäst ikväll var: U 2:s
"Bloody Sunday", duett med årets två finalister(?), Jay och Linnea.

Men det som framkallade mest gåshud hos mig var "Calleth You, Cometh I" (The Ark), framförd av Elin och Minnah.

Kvällens bottennapp: Olle med "In The Shadows" (The Rasmus). Jag älskar Olles röst - den är magisk - men han ska sjunga Coldplay, inte sånt här. Det var bud på sorti för hans del igår. Om rättvisan härskat hade det varit Olle som åkt.

Hur som helst, den här omgången av IDOL var långt ifrån den bästa. Av mig bemöttes rocktemats trista låtar med en trött fredagsgäspning.

Kom igen, när blir det Madonna-tema?

Homo Sapiens är vi allihopa, allihopa, allihopa!

2010-11-13T12:39:00.006+01:00

Jag blir så upprörd av fanatism och strängt onyanserat troende! Jag står fast vid att detta är det största hotet mot världsfreden. Är det något som framkallar svärta i själar runt om i världen så är det religionens paragrafryttare. Fy faaaaaan, säger jag. Om det inte vore för att de här så kallade humana människorna faktiskt inkräktar på andra människors sätt att leva och föra sin tillvaro, så hade jag ignorerat deras existens med blott en gäspning, och bara tyckt synd om dem för deras inskränkta hållning. Men den bistra sanningen är att de förpestar sin omvärld.

Har precis med mörk hatisk blick bevittnat senaste Debatt (SVT1) om hur homosexuella behandlas i religonens namn:

Del 11 av 17, torsdag. Fotografen bakom den omdebatterade utställningen Eche Homo, Elisabet Ohlson Wallin möter troende katoliker, judar och muslimer i debatt kring sin nya utställning Jerusalem.

Denna video finns tillgänglig på SVT Play t.o.m. 22 jan 2011. Titta du också (24 min in i programmet).

Vill ta tillfället i akt och hylla Elisabet Ohlson Wallin för hennes kamp för homosexuellas rättigheter och på samma gång fantastiskt vackra fotokonst!

För att förtydliga det absurda och världsfrånvända i att använda religiösa skrifter som Bibeln för att förtrycka homosexuella, vill jag visa följande artikel, av Rickard Söderberg. (Klicka på artikeln för att se den större.)

OCH:
Läs även Markus Gissléns blogginlägg där jag såg denna artikel först.

Mer om rätten att älska vem man vill, finns här i ett tidigare inlägg: Kärlek - en rättighet

Att prata bredvid mun'

2010-11-11T23:03:00.004+01:00

Du milde! Jesus Amalia! Herre min je! Nu går skam på torra land!

Om ni undrar vad jag håller på med så radar jag upp uttryck från tidsåldern Jura, strax före dinosauriernas tid. Ibland kan sådana behöva plockas fram och dammas av (ja, inte dinosaurierna då alltså ...) Idag är en sådan dag - en dag då en av Förkvälls programledare, Linda "living on the edge" Isaksson, drog iväg på en ordentlig cykeltur när hon intervjuade Shirley, Sonja och Sanna. Adam Alsing höll på tappa både hakan och andan. Det senare höll på hända även mig, då jag skrattade så tårarna rann.

Nu till saken, tänkte jag:

Linda och Adam leker en lek med de tre skönsjungande damerna - en lek som går till så att programledarna ställer en fråga, typ: "Vem av er har sämst morgonhumör?", och då ska var och en av Shirley, Sonja och Sanna helt enkelt svara på det genom att hålla upp en porträttbild av den kollega de tycker i det här fallet har just sämst morgonhumör.

Linda ställer nästa fråga: "Vem av er har haft flest ligg?" För det första: Vad fan är det för en fråga att ställa på bästa sändningstid? Och för det andra: Vad är det som händer sen?

Jo, Linda ställer en följdfråga om huruvida gästerna har skrivit liggalistor "med krumelurer bredvid namnen". Då förvandlas Adam Alsing till en fågelholk och tappar helt fokus på leken, som fortsätter.

- "Men hallå", avbryter han lätt lamslagen, "krumelurer bredvid namnen? Vad då för krumelurer?"
- "Ja men", kontrar Linda, som den mest självklara saken i världen, "ett hjärta, ett streck eller kanske en bergstopp."

Man ba va?!

Sen är Linda tillbaka från cykelturen och återfår sansen, men det är så dags då! Hon gör dock ett tafatt försök att slingra sig:
- Ja alltså, INTE jag ...

Men hon fattar ganska snart att det inte finns någon väg tillbaka, så hon fortsätter:
- Vadå Adam, gjorde inte du listor?

- NEEEJ! bullrar, eller nästan fnyser, Adam, fortfarande så förvånad över den fullständigt bisarra situationen som uppstått.

Vanligtvis brukar man få reda på vad det är för mat dagens Förkvällkock/kocka bjuder studiofolket och gästerna på i slutet av programmet, men idag är det totalt slut i rutan efter Lindas liggalistbekännelse.

Mycket underhållande!

Digital Recycling

2010-11-09T22:03:00.003+01:00

Jag återvinner ett några dagar gammalt blogginlägg, som den miljömedvetna kvinna jag är. Och nu får ni fan svara ;-)

Vilken är din drömuppställning i nästa "Så mycket bättre?"

Droppar min: Lill Lindfors, Robyn, Ulf Lundell, Eva Dahlgren, Håkan Hellström, Maia Hirasawa, Anders Wendin (Moneybrother)

(F)litens lampa

2010-11-09T09:44:00.000+01:00

Kl. är 09.35 pip, och jag har hunnit med att titta in på jobbet och vända pga. utfärdad klass2-varning, hämta upp vinterdäcken från källaren och köra till verkstan för påsättning. Syftningsfel och associationsutsvävningar undanbedes vänligt men bestämt ;-)

Kontentan av kardemumman, eller vad det heter, är att jag har hunnit med ett helt dagsverke. Klapp på egen axel - och på sambons.

Nu jobbe!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fröken Tvånolltre är historia

2010-11-08T21:09:00.004+01:00

Eva Dahlgren är inte 2.03 m lång. Så nu vet ni det. Tack JSD för info! :)

Hur kunde jag ha så fel? Hur kunde jag se så fel? Men framför allt, hur kunde jag tro så fel?! Hela 20 cm. En normalstor gurka. 2/3 skollinjal. Liksom.

Tack Vera för att du tog ner mig på jorden med orden:
- Men Ylva, har du någonsin sett en kvinna på 2.03? Med klackar skulle hon ju behöva huka sig när hon gick igenom en dörröppning.

Någon annan sa:
- 2.03 är uppseendeväckande. Eva D är inte uppseendeväckande lång.

Ja ja ja! Jag hör vad ni säger!

Så mycket bättre!

2010-11-07T22:46:00.001+01:00

Jag är gråtmild. Omtumlad. Golvad.

TV4 har släppt fram sin bästa programidé någonsin! Ett gäng artister ur vitt skilda genrer bor tillsammans i en boning någonstans ute i ett vackert ingenstans, helt utelämnade åt varandra. Var och en av dem får en egen dag då de bestämmer aktiviteterna, och får sina alster tolkade av de andra. En fullblodsromantikers dröm. Så avskalat ärligt.

I denna första (men förhoppningsvis inte den sista) möts följande artister: Petter, Lillbabs, Lasse Berghagen, Plura, Petra Marklund (September), Tomas Di Leva och Christer Sandelin.

Mötet mellan Petter, den svenska hiphopens fanbärare, och legendarerna, Lillbabs och Berghagen, är rörande. I början trevande, likt ett nyförälskat par. Efter några möten, växande respekt och ömsesidig beundran.

En nyfödd bekantskap hittade jag själv också - i Petra Marklund, mer känd som September. Hon har för mig varit en strömlinjeformad och högst medioker eurodiscotjej. Ointressant. Men i "Så mycket bättre" kastar hon kommerskostymen och är sig själv - Petra. Hon visar verkligen vilken musikalitet hon besitter och hur begåvad hon i själva verket är. Och med sin sköra och stilistiskt precisa röst gör hon den ena genialiska tolkningen efter den andra. Bäst hittills är Tomas Di Levas "Vem ska jag tro på", tätt följd av Petters "Mikrofonkåt".

I veckans avsnitt var det Petters tur att lägga en dag vid sina fötter, och få sina låtar tolkade av de andra. Och vilken dag sen, och vilka tolkningar, och vilken Petter - never better!

Det är så bra, så bra, att man med ett leende kan bortse från den så obekvämt malplacerade Christer Sandelin. Han är som ett litet rop på hjälp bland stora röster och ekon från legendariska artistkarriärer. Men som sagt, det gör inget. Han liksom försvinner in under, bakom genierna. Petter tydliggjorde läget ganska bra inför Sandelins tolkning av hans "Vinden har vänt".

- Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Jag var lite nervös.

Igår fick jag också på allvar upp ögonen för Petters låtskatt. Det finns några riktiga guldkorn bland hans alster, och tre av dem tolkades igår av Tomas Di Leva ("Min egen kärleksaffär"), September ("Mikrofonkåt") respektive Lasse Berghagen ("Längesen"). Favoriten är "Min egen kärleksaffär", låt vara att jag inte är något stort fan av Di Leva.

... Och här kommer min drömuppställning i nästa (snälla, låt det bli minst en till!!) omgång:

Lill Lindfors, Robyn, Ulf Lundell, Eva Dahlgren, Håkan Hellström, Maia Hirasawa, Anders Wendin (Moneybrother)

Vilken konstellation skulle du helst se i en andra omgång av "Så mycket bättre"?

Lighter

2010-11-07T15:16:00.000+01:00

Finfin tändare och present till den största Monroe-fantasten av dem alla - Johanna Broman.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Thaitomten, fisksoppa med kyckling och parkeringskonst

2010-11-06T14:03:00.010+01:00

Syskonbarnen Sigge 5 och Stella 2,5 är på besök dagen till ära. Mamma och pappa, tillika syster och svåger, packar ihop flyttlasset. Snart bär det av till fjärran land, bland annat Thailand.

- Undrar om tomten har prickiga badbyxor i Thailand, sa jag.

- Ska du gifta dig med honom? frågade Sigge.

- Nej, det vill jag inte.

- Men jag kanske vill, sa Stella då.

- Men va? undrade jag. Han är ju jättegammal och har jättestor mage och en massa vitt skägg.

Stella nickade.

- Tror du att du ska få paket varje dag då?

Stella nickade igen.
- Och pengar.

Ok, fattar grejen.

Z frågade Sigge om han ätit mamma Camillas fisksoppa någon gång.
- Ja, jag har smakat, men kycklingen smakade lite konstigt.

Stella visade upp sin teckning. Vad den föreställer? En parkering för dockor och vagnar, ser du väl!

FLER BILDER FRÅN DAGEN:

Guldlock

Sigge gillar sitt nya dataspel, som han fått av mormor och morfar i födelsedagspresent.

Sigge ritar en stad.

Sigge spexar.

Stella är glad i hågen.

I parken.

I parken finns en stor Jeep.

Stella vid ratten.

Stella spatserar.

Lördag=godis.

Som sagt, lördag=godis.

Idol är tillbaka i mitt hjärta

2010-11-05T22:06:00.005+01:00

IDOL och kärlekstema. Då sitter jag med en tår i ögonvrån och ståpäls i nacken.

Det där ljumna vattnet förra veckan har blivit till en het kopp te - min kopp te. Ikväll var det förtjusande på alla sätt. Idolerna skötte sig utmärkt, allihop, även om Geir valde en tråklåt. OCH en jättestor skämskudde fick plockas fram under inslaget med Geir och frugan i badkaret. Huu!

Jay sjöng för sin fd. och blivande(!) fru. Och låten "Here Without You", med det känslomässiga inslaget före fortfarande i minnet, blev en enda lång gråtmild rysning. Vackert! Juryn tyckte att Jay kunnat göra mer med scenspråket. Men, undrar jag, hur mycket kan man egentligen röra sig till en lågmäld kärlekslåt? Jag menar, det passar sig ju inte alltid med stora rörelser och höftvrickningar. Äsch, jag vet inte vad de menar. Men jag tyckte i alla fall det var klockrent!

Vinner gör Linnea välförtjänt! Hon är färdig och egen! Minnah är också jäkligt bra! De två i final, tack!

Fin och bombastisk We-are-the-world-kopia framfördes till stöd för Unisef, av alla idolerna inklusive de utslagna, OCH jurysnyggingen Andreas Carlsson.

Minns att jag förra året vid samma tid satt med tårar i ögonen när jag såg inslaget med Mariette Hansson och hennes flickvän.

Jag är en blödig stackare.

Sy och knyppla är det nya svarta

2010-11-05T21:55:00.000+01:00

Jag har en tisha med trådrullar. Som hittat inför den stundande syjuntepremiären!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Eva med stort D

2010-11-05T12:51:00.006+01:00

I tisdags var jag och såg Eva Dahlgrens monolog "Ingen är som jag" på Rival i Stockholm. En föreställning genomsyrad av naken äkthet, som innehöll en del skönsjungande (Sveriges bästa röst?), en del eftertänksamhet, en stor skopa humor, och faktiskt en liten del dans.

Jag gillar henne verkligen! Men jag hade i ärlighetens namn föväntat mig lite mer djup, fast så var det någon som sa mig:

- men den vänder sig ju till en så pass bred publik att det kanske inte skulle gå hem.

Kanske är det så. Men hade jag fått välja skulle hon gett ännu mer av sig själv, vänt och vridit på det normativa som satt sina klor i samhällskroppen. Visat oss vem hon är innerst inne. Nu var det mest skrap på ytan. Bra skrap i och för sig.

Kort sagt: En bra monolog, som kunde varit ännu mer provokativ och utelämnande.

MEN nu var det egentligen inte recensera föreställningen jag skulle göra, även om det är precis vad jag just gjort. Nä, den stora frågan som dröjde sig kvar i mitt medvetande efteråt var "Är hon verkligen 2,03 m lång?!", som hon vid minst ett par tillfällen påstod, eller var det bara något hon sa för att förtydliga att hon är väldigt lång? Att hon är 50 år är också något jag blev lätt chockskadad av, men det är ett faktum som liksom bara är att svälja. Eva Dahlgren är född 1960, så är det. Punkt slut.

Men mäter hon de facto 2 m och 3 cm över havet? Jag tror det. Andra tror det inte. Det finns alltså två läger, båda lika säkra på sin sak.

Så för att stilla min nyfikenhet och gå till botten (höjden?) med detta, mailade jag just Blixten & co, Eva Dahlgrens turnébolag.

- Det gjorde du ju inte! säger ni som inte känner mig.

Ni som känner mig VET att jag gjort det.

Återkommer så snart jag har fakta!

Het bukett!

2010-11-05T12:43:00.002+01:00

Kissa med stil

2010-11-05T12:32:00.003+01:00

Läste ett inlägg på Laila Bagges blogg om att det så ofta är kiss på toaringen på offentliga unisex-toaletter. Detta är ju ett aber - hur svårt kan det vara att pricka rätt?! Och om du, mannen, inte skulle lyckas med det, torka av ringen efter dig! Det borde vara en självklarhet, men tydligen inte för vissa. Kan inte låta bli att undra hur det ser ut hemma hos utanförkissarna. Eller förresten, jag vill inte veta. Urk!

En kompis till mig blev så trött på svineriet att hon skrev en lapp och satte på insidan av toadörren:

"Om du har så jävla liten kuk att du inte når över kanten, så sitt ner och kissa!"

Klart som korvspad!

Fram med ett unikum!

2010-11-03T22:03:00.010+01:00

Jag har inte sagt ett knyst om förra fredagens IDOL. Mest för att jag hade lägenheten full av kärlek i och med att Markus och Fredrik gästade, och det var liksom betydligt mer intressant än årets idoler. Men också för att jag faktiskt, och det här känns i hjärtegropen, inte känner detsamma längre för Sveriges största musiktävling.

Sanningen att säga så är de som är kvar i årets uppställning väldigt duktiga och kompetenta sångerskor och sångare, men ungefär lika spännande som ett glas ljummet vatten. Tyvärr. Den enda som har lite (läs "mycket") originalitet i kroppen är Linnea. Hon är för härlig! Heja! Jag vet, Daniel var min favorit, men han hade den dåliga smaken att åka ut i fredags, vilket i och för sig var välförtjänt och fullständigt rättvist, för han var ... inte bra.

Det finns en till: Minnah. Jag tror att hon kan gå långt. Topp 3, tillsammans med Linnea och Jay. Om jag gillar honom? Not so much. Han är inte min kopp te. Nä, för den koppen är Laila Bagges. I fredags tyckte jag dock han var lite kult oförutsägbar som valde en boybandlåt(!) Sjukt otippat. Och han gjorde det faktiskt bra.

Läste något tragikomiskt i månadens QX:

QX, november 2010

Sorgligt men sant. Erik Grönwall hette han. Och han var (är?) duktig. En särdeles begåvad sångare med drag i pipan. Men vad hände efter finalsegern i Globen? Det blev tyst. Vad gör han nu? Jag råkar veta. Solokarriären blev en kort och publikgles historia. Nu är han sångare i bandet H.E.A.T, som deltog i förra årets Melodifestival med låten "1000 Miles". Var det verkligen vad Erik tänkt sig med sin IDOL-resa. Jag tror inte det.

Vet ni vad jag tror? Jag tror att Sverige är övermättat av duktiga och kompetenta artister som vet hur man rör och för sig på en scen. Idag krävs något mer. Ett unikum. Resten drunknar i den stora mainstreamgeggan.

Idag krävs en Linnea.

Att vara menstruerande

2010-11-02T18:57:00.000+01:00

Roligare än så här blir inte mens. Och det hjälper föga när man är out of Ipren och (till och med) gråter blod, dubbelvikt i smärtor.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Födelsedagshelg med hela stora familjen!

2010-10-31T14:54:00.011+01:00

I fredags kom älskade svågerbrorsan med make hit och gästade. Vi hade som vanligt tusen grejer att prata om. Gud, vad jag skulle vilja att de bodde i Stockholm! Vi åt god mat och drack bra rödvin - alla utom jag som mest smuttade. Känner fortfarande avsmak efter bakfyllan från helvetet för två veckor sen. Efter IDOL, som slutade med att en av mina favoriter, Daniel åkte ut, spelade vi Rappakalja. Så vansinnigt roligt! Men det är varning för att man har ihjäl varandra om man lider av dåliga-förlorar-sjukan. Det gör gud ske lov ingen av oss. Vi asgarvade oss istället till tvättbräda, alla fyra.

Om jag har bilder från fredagskvällen? Ja, en - på middagen :-)

Foto: Markus

På lördagen begav vi oss med stora färgglada paket till stan och systersonen Sigge, som firade 5 år med pompa och ståt - och pruttballonger, som farbror Markus och Fredrik hade köpt, dagen till ära. Förstår inte hur det kan vara så roligt. Fniss fniss fniss. Vi andra skrattade för att barnen skrattade, men mamma Camilla verkade tycka det var roligt på riktigt ;-)

Efter de gudomliga hemmagjorda hamburgarna, dracks det vin och öl, diskuterades, skämtades och lattjades med barnen. Kvällens behållning var köttbulledansen a la Markus, Sigge och Stella.

Vi träffas bara 2 gånger om året, hela stora familjen och det är när Sigge och Stella fyller år. Så himla trevligt - alltid!

Kvällen avslutades, något otippat i soffan framför monster-plattTV:n och repriseringen av den nya serien The Event. Kittlande spänning och bra disposition. Rekommenderas!

Känner mig helt uppfylld efter en härligt kärleksspäckad helg!
Om jag har bilder från lördagen? Nej :-(

Nu söndag och Markus och Fredrik har begett sig hemåt i sin fina Minicooper, Bruno. Ja, den är brun.

Ylva och Zina bakar(!!) Läs det igen, för det här hör inte till vanligheterna, kan jag tala om. Alexander, sambons brorson, fyllde 15 samma dag som Sigge, så idag är det hans tur att firas. Och vi har tydligen lovat att baka :-)

Gaaad, vad fort det har gått!

2010-10-29T07:38:00.004+02:00

Det var inte länge sen som jag höll det lilla 3-kilos-knytet i famnen, och nu är systersonen Sigge 5 år!!

På den övre vänstra bilden är han så läskigt lik mamma Camilla när hon var liten!

GRATTIS SIGGE OCH ALEX 28 OKT!

2010-10-29T07:25:00.005+02:00

Hann inte blogga igår. Däremot hann jag såklart ringa och gratta sötingarna Sigge och Alexander som fyllde 5 resp. 15 år!

GRATTIS KILLARNA!

Lila för kärleken!

2010-10-27T09:35:00.008+02:00

Idag bär jag lila för att säga en självklarhet. För att sälla mig till de goda i världen, människor som tänker, människor som älskar, människor som värnar allas lika värde och rätten att själv få bestämma hur man vill leva sitt liv, och till vem man vill ge sitt hjärta.

Ta ställning, du också!

Jag länkar till min älskade syster, som uttrycker det hela på ett eminent, kompetent och medmänskligt sätt!

Joina Facebookgruppen "Bär något lila för att säga en självklarhet"

Till alla inskränkta obehagliga människor där ute - ni som inte har nog med era egna miserabla liv, utan anser er ha rätt att bestämma hur andra ska leva sina liv, och som bara måste göra livet till en plåga för era medmänniskor: Ta era likasinnade under armen och bege er, med era vidriga stenåldersvärderingar, till närmaste jordkällare. Stäng, lås och svälj nyckeln! Därinne kan ni ägna er åt fysisk och psykisk misshandel bäst ni vill, mot varandra.

Låt världen utanför få växa och blomstra!

Lila kofta och förra årets Pridesmycke.

Lurad på riktigt!

2010-10-27T07:40:00.000+02:00

Studsade ur sängen i morse, tack vare mina nya fina hörlurar. Japp, nu har jag hittat det jag sökte, och det var kärlek vid första ögonkastet! Fjortonhundra inklusive noise cancelling, som reducerar omgivande ljud med 85 procent. Thank God! Nä förresten, Thanks Philips!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Linus på linjen blandar drinkar

2010-10-26T22:38:00.001+02:00

Jag tror jag dör. Har fastnat framför Bartenderskolan, som är en realitysåpa med ett gäng ungdomar som knappt är torra bakom öronen, och som inte är de vassaste knivarna i lådan.

Men medan jag satt och gned min ömmande haka, efter att ha tappat den, upptäckte jag att en av småtjejerna låter exakt som Linus på linjen.

Sorgligt, men fantastiskt roligt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kyla

2010-10-26T22:29:00.000+02:00

Sen när har vi tvingats vinka farväl till den vackra, lagom svala hösten redan i slutet av oktober? Förra året faktiskt, var det någon som påpekade häromdan när jag stod och skrapade vindrutan med blottade knogar - iskallt kritvita. Höll knappt på att få upp bildörren heller. Galet.

Har vi en vargavinter att vänta? Vill inte. Måste man?

Inte ens vackra ismönster kan få mig att längta.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Matblogg?

2010-10-25T18:23:00.001+02:00

Entrecote med champinjonsås och blomkål i olika färger blev det till söndagsmiddag.

Idag orkar vi inte styra upp någonting alls, så jag hämtar
smaker från Thailand i detta nu.

So long!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äta bör man, annars dör man

2010-10-24T17:55:00.009+02:00

Den här helgen har gått i kokkonstens tecken. God mat ÄR det bästa som finns. Och dryck förstås.

På fredagskvällen blev det svamprisotto med ruccola och ekologisk Cabanoss. Sjukt gott! Glömde föreviga den måltiden, så ni får skapa en egen inre bild :-)

På lördagen kom sambons finingar till syskonbarn förbi på latte och kladdkaka med vaniljsås. En 17-åring och en som blir 15 nästa vecka. De har blivit så stora! Jag vet, det är tantvarning på den repliken men ... jag är tant - och jag gillar't!

Sen middag hos mästerkockarna och sköna grannarna A och H och deras lille 1-åring. Mysigt! Först aperitif i form av vin och inbakade oliver. Mmm! Efter det väntade en ljuv förrätt och en saffransdoftande huvudrätt.

Förrätt: Sallad med marinerade och stekta päronskivor, salami och gräddädelost och riven Parmesan.

Varmrätt: Skaldjurspasta!

TACK bästa!!

Börjar jag tröttna?

2010-10-23T12:38:00.007+02:00

IDOL utan Alice är som kärlek utan kramar.

Igår var det Beatlestema, och i ärlighetens namn så var det hela ett smärre sömnpiller. Nej för guds skull, jag ogillar inte Beatles - de är ju ikoner och har skapat tidlöst ljuva melodier. Men att tolka dessa godingar är ingen lätt match, särskilt inte för orutinerade scenspråkselever. Jag slumrade mig igenom Geir, Linda och Lill-Arnes nummer. Och till min besvikelse även genom den gotländska guden, Olles, framträdande.

Och så Jay. Jag rös, men högst ofrivilligt. Han har stabila stämband, men det är ju SO NOT min stil. Däremot är Laila på väg att halka av stolen varje gång denna rockbjörn tar ton. Jag har tidigare nämnt att jag tycker att juryn varit lite ensidiga, då det är så olämpligt uppenbart att de är sådana suckers for rock/metall och dödskallar. Självklart får de föredra precis vad de vill, men detta får inte genomsyra deras utlåtanden och bli avgörande för deras bedömning av idolerna. Förra veckan blev det hela lite för mycket, då kritiken de gav Olle innehöll ett helt fång ris adresserat Oskar Linnros - ehh?! Högst irrelevant i sammanhanget! Ikväll tycker jag dock att de var tillbaka i sina kompetenta och klädsamt sympatiska kostymer. Och jag gillar dem verkligen, alla tre, därför blir jag lite besviken när de inte alltid motsvarar mina förväntningar.

Jazz-Linnea, som kvällen till ära var klädd som en poppig 90-åring på påskkalas, är ett litet lyckopiller - så egen och cool! Och blott 16 år gamla Elin gjorde ett alltid lika säkert framträdande, sprängfylld av självförtroende, och iförd kroppsstrumpa(!) Hon kommer att bli någonting utöver det vanliga, denna lilla guldklimp.

Och så kom Daniel - vrålkarismatiske sockersöta brittpops-Daniel! Jag insåg just att han nog faktiskt, i Alice frånvaro, är min IDOL-favo för tillfället. Och kvällens tema var ju som hand-i-handske för honom.

Men icke desto mindre: IDOL utan Alice är som kärlek utan kramar.

Och - hemska tanke - jag tror jag har tröttnat en smula på IDOL-konceptet ... Inte en dag för tidigt, tycker hälften av er. Jag, å andra sidan, får lite lätt panik ;-)

Bild från tv4.se/idol

Dado med K

2010-10-21T23:58:00.003+02:00

Har haft en sån toppenkväll med min fina fina vän K på ett av Söders mysigaste hak, Dado. Bra indiskt och skönt häng.

TACK älskade du!

Smolk i fredagsmysbägaren, men rätt beslut

2010-10-21T22:45:00.010+02:00

Näääääje!

Läste precis att Alice hoppar av IDOL! Den av grönbeteskalvarna jag hade sett mest fram emot att följa under hösten :-( Hon är något utöver det vanliga, denna Alice Hagenbrandt. Jävla skit! Samtidigt måste jag säga att jag förstår henne. Hon säger att hon inte känt någon glädje i musiken och på scen, vilket är en förutsättning för att man ska kunna blomstra och utvecklas. Ett programkoncept som går ut på att strömlinjeforma är antagligen inte Alice väg mot stjärnorna. Däremot är det ett jäkligt bra skyltfönster. Kolla på Amanda Jenssen. Hon gjorde sig ett namn tack vare sin IDOL-resa, som hon förvaltade på ett utomordentligt smart sätt. Hon tummade inte på sin stil och sitt uttryck, utan gjorde varje låt hon tog sig an till sin egen, på sitt alldeles eget säregna vis. När rampljuset slocknat ömsade hon skinn - kvar i en av Globens artistloger lämnades IDOL-kostymen, och runt och förbi mainstreamavgrunden balanserade ballerinan Amanda och styrde kosan mot kritikerros och ryggdunk på credhyllan. Snyggt jobbat!
Men - för det finns ett men - Alice har inte den där självklara egna stilen. Än, ska jag kanske säga. Och då är hon inte rustad för att göra samma resa som Amanda Jenssen gjorde.

Även om hon skulle stanna kvar och gå långt i tävlingen, och till och med vinna hela konkarongen, vore det i det närmaste harakiri, eftersom hon skulle riskera att bli en ny Daniel Lindström, Markus Fagerwall eller Erik Grönvall.

- Vilka är de? frågar du.
- Ja, precis, svarar jag.

Amanda har vunnit anseende.
Bild från aftonbladet.se

Alice på sin första audition, så bra att jag vill gråta.
Bild från tv4.se.

Pytte-Cinderella

2010-10-21T10:48:00.001+02:00

Den här pytteskon stod på kaffeautomaten i morse.

Måste gå ett varv och se om den passar någon.

Vem är du, Askungen?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tummen upp

2010-10-20T10:25:00.004+02:00

Tummetott har krympt till naturlig storlek igen, vilket vi tackar allra ödmjukast för. Jag har fått en del kvalificerade gissningar på vad det kan ha varit som intog mitt stackars finger i dagarna två. Pappa menar att det säkert var rödvinstumme, en variant på portvinstå (en subtil pik ;-)

Nä, såhär ligger det till: det är med all säkerhet så att det är en överansträngning pga. för mycket cut-copy-paste, då man i sin tangentbordsanvändning liksom tänjer tumleden till sitt yttersta, och det ofta.

Så alltså ... ingen rocket science whatsoever.

Nörden har talat

2010-10-19T18:39:00.006+02:00

Idag fick jag det klart för mig. Jag är en nörd. Jag blir så ivrig att jag nästan gör i brallan av något så världsligt som webb. Jag blir hög av att lära mig nya grejer om'att, och vet ni vad det bästa är? Det tar aldrig slut. Floran är enorm - OCH en orm, för vissa saker är ganska slingriga och komplexa. Men lärdomen man drar gör mödan värd.

Ja, jag SA ju det, jag är en nörd!

Men rufsa till mig lite i håret och knäpp upp ett par skjortknappar så ska ni se ...

Tumstock ...

2010-10-19T12:03:00.002+02:00

... fick plötsligt en ny innebörd.

Igår svullnade min vänstra tumme upp till elefantastisk storlek. Nä, inte så pass, men ändå. Vet inte vad det kom sig av.

Aaaa, tänker ni, sms-tumme!!
Nä, inte en chans, svarar jag.

Jag sms:ar inte med tummarna - det är 80-talisternas grej, not mine.

Ont gör det, i vilket fall som helst :-(

Another sunny Sunday

2010-10-17T19:42:00.001+02:00

Yey, sicken tur jag har som inte sumpade helgens alla soltimmar. Jag fick söndagen, och sög i mig allt syre ur den krispiga höstluften. Min stackars kropp bara skrek efter Lux - och fick det! Tack för det, Televerket!

Fredagsmys i all ära, men söndagsmys är inte så pjåkigt det heller. Här ska tittas på film!
So long!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Som ny

2010-10-17T13:29:00.002+02:00

Efter en helkvälls tillbakalutad vila i hyfsat skick, ca 12 timmars sömn och en sen frukost är jag en helt ny människa, redo att ta mig an i princip vad som helst. En björn? Ja, bring it on!

Solen skiner från en klarblå hösthimmel och jag är i färd med att knyta skorna. Ut ut ut, nu nu nu!

Vår weatherwidget är inte sen att hålla med.

Tillbaka från de döda

2010-10-16T19:05:00.004+02:00

Det var många år sen jag var så här bakis. Jag har haft några innnerliga deeptalks med Ulrik under dagen, och den blytunga betongkepsen har precis släppt taget om mig. Åt just en kulinarisk lördagsmiddag i form av Proviva, lite knäckebörd och mosad banan. Gourmet som man är.

Gårdagen var helt annorlunda. Middag i vännernas nya fina kök. Den ena efter den andra av ljuvliga thairätter dukades fram. Det var verkligen himmelskt!

Sen IDOL-mys och lite vin.

Älska ...

2010-10-13T13:32:00.001+02:00

... hösten när den är på det här humöret!

Har suttit ute en stund efter lunch - ensam på en bänk i solskenet, med en kaffe. Daydreamin' ...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nä, bättre kan vi!

2010-10-12T22:59:00.001+02:00

Ja, vad säger man? 4-1 mot VM-tvåan Holland. Inget vidare, men man får återigen betänka att de hör till den absoluta världstoppen, plus att de har världens kanske bästa lirare i Wesley Schneider. Och ikväll var de otäckt stabila och disciplinerade. Lägg dessutom till den där lilla extra turen som ett bra lag förtjänar. Stolpe-in för Holland. Och stolpe-ut för Sverige, som inte gjorde en av sina bästa insatser. Det var snarare riktigt uselt. För stor respekt, alldeles för enkla misstag (vad gjorde Safari på 2-0-målet?!) och brist på rörelse. Lustig och Sebastian Larsson var de enda ljusen i det svenska mörkret. Zlatan var inte sig själv, förutom vid ett tillfälle då han skar in i plan och avlossade ett kanonskott med otäck precision, som Hollands målvakt med nöd och näppe motade till hörna.

Annars ... ridå. Men nästa år tar vi oss an de oranga hemma, och då lär matchbilden bli en helt annan. Det säger åtminstone min förhoppning. Någonting måste vi ha lärt oss av att bli totalt utspelade. Kanske att det till och med var bra, med tanke på hur bra det gått för "det nya landslaget" inledningsvis. Hyllningarna från den svenska journalistkåren har inte vetat några gränser. Kanske behövde vi komma ner på jorden för att borsta av oss hybrisen, knyta näven i fickan och komma igen - på riktigt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

My love

2010-10-12T20:20:00.001+02:00

Nu ryser jag sådär igen - i hårbotten och ända in i märgen.

Och när han säger "Jag är en vanlig svenne banan." och ler sitt bredaste leende, ler jag också, fånigt förälskat och tänker ...

... Å Zlatan, vill du gifta dig med mig?

Lycka på påse

2010-10-12T19:43:00.000+02:00

Att en catch kan vara så fasansfullt himmelsk! Galet egentligen.

Höst, svalt och sol

2010-10-12T12:29:00.001+02:00

Ett ensamt blodrött löv på asfalten.

- Posted using BlogPress from my iPhone

101010

2010-10-10T23:50:00.005+02:00

Rubriken till detta inlägg skulle kunna vara något av följande:

A) En våt dröm för datanördar
B) Mikrofontestning
C) Dagens datum

Höstlöööve - en lördag i bilder

2010-10-09T19:51:00.009+02:00

Ronaldo-Ludde!

2010-10-09T19:28:00.007+02:00

Idag efter sedvanligt sen helgmysfrukost gick vi ut i solen, och träffade ulltussen, dvärgpudeln Ludde. Lattjade runt med honom och en plastboll. Shit, vilken dribbler han är, teknisk som få, löpstark, och en nickspecialist av sällan skådat slag. Messi, Ronaldo, Zlatan och gänget kan slänga sig i väggen. Maj Gaaad!

Same shit, different name

2010-10-09T19:11:00.005+02:00

Fredagsmys är fint. Det är lördagsmys också. Låt mig få förklara - i bilder:

Champagne och sparris i marinad.

Grekiska kåldolmar med medelhavsyoghurt och Ajvar.

Rött vin och catch mini. Thank you God!

Den första att lämna

2010-10-08T23:13:00.008+02:00

Sassa blir den första att lämna.
Bild från tv4.se/idol. Foto: Joel Stockman

Ok folks, så här är det:

Sämst ikväll var, åtminstone från tv-tittarnas åhörarplats, Geir. Tveklöst. Det lät förjävligt! Jag gillar verkligen låten Need You Now med Lady Antebellum, men tycker att norrmannen fullständigt slaktade den. Men tydligen lät det bättre från juryns håll. De höjde Geir till skyarna.

Hmm.

Sassa, hårdrocksbruttan med piercead underläpp. Rätt? Ja, kanske. Helt ärligt så skulle vem som helst kunnat få minst antal röster. De är så duktiga allihop - det här ÄR det bästa startfältet hittills i IDOLs historia. Så är det.

Spontant:

-Yes, Alice bandana är tillbaka - för att stanna, hoppas jag. Älskar Alice!

- Olle är mannen med stort M. My god, vilken röst, och vilken ... ... hetta.

- Linnéa är övergrym och kan vinna hela konkarongen!

Ses nästa fredag med fler tankar kring Sveriges största musiktävling.

Sigge bus snart fem(!)

2010-10-07T09:58:00.002+02:00

Han har blivit så stor, min lille kille. Nåja, nästan min är han, systersonen.

Foto: Camilla Tingvik Gisslén

TABAJSCO!

2010-10-06T11:35:00.006+02:00

Igår fick jag Tabasco i ögat, och fick med all önskvärd tydlighet erfara att där ska den inte vara. Aj. Däremot kan den hotta upp varenda slätstruken middag. Fast då smakar maten Tabasco, och inte så mycket annat.

Don't try this at home!

3 filmer på 2 dar - kan man kalla sig cineast då?

2010-10-03T15:50:00.007+02:00

Julie & Julia (3:a)
Meryl Streep är i vanlig ordning bländande. Den här gången spelar hon tant. Är osäker på hur gammal det är meningen att hon ska vara, men det är egentligen oviktigt. Hon är tantig - men inte desto mindre charmant. Däremot har Julia, som Streeps karaktär heter, en otäckt gäll stämma som fler än en gång provocerar mina stackars hörselmembran.

Well. Filmen bygger på två sanna livsöden - Julia, som genom sin legendariska kokbok inspirerar 30-åriga Julie (Amy Adams) att utmana sig själv och sina gränser.

Men filmens huvudpersoner är smaklökarna, som sätter sin självklara prägel på två parallella historier som genomsyras av en gränslös kärlek till mat - njutningen i själva kokkonsten och tillfredsställelsen i de smaksensationer som blir resultatet.

Jag sitter med ett fånigt leende på läpparna filmen igenom. Se!

Harry Brown (3:a)
Hjärtskärande otäck om gängkriminalitet och oprovocerat våld i en trasig Londonförort. När Harry's bästa vän Len brutalt mördas, får han nog ...

Michael Caine gör en fantastisk rollprestation! Mina sympatier med honom krälar utanpå kroppen filmen igenom. Det gör ont i hjärtegropen när han sitter framför sitt älskade schackbräde med uppställda pjäser men med en tom stol mittemot sig.

Stämningen är hotfull, hatisk och tragisk. Fotot naket avskalat grått.
Det känns. Och det känns igen.

Remember Me (3:a)
Bra film. Faktiskt. Återigen lurad av mina fördomar. Utifrån framsidesbilden och baksidans text var jag nära ett fnys, men jag hejdade mig ... Tonårshjärtekrossaren Robert Pattinson - ni vet vampyrponken från Twilight-filmerna - gör Tyler, en tjugoåring som precis förlorat sin bror.

Tyler träffar Ally (Emilie de Ravin) och ljuv musik uppstår. Nej vänta, sluta inte läsa. Den där ljuva musiken är faktiskt inte så tokigt framförd alls.

Bäst är scenerna mellan Tyler och hans elvaåriga lillasyster, Caroline (Ruby Jerins), som är en lillgammal konstnärlig naturbegåvning utan vänner.

Att notera är att ingen mindre än Lena Olin spelar Pattinsons mamma. De är lite lika. Bra casting :-)

Let's don't!

2010-10-03T15:31:00.003+02:00

Hata är ett starkt ord, men jag tycker v-ä-l-d-i-g-t illa om Vivo Gesters i Västertorp! De är svindyra och är en liten trist och illa inredd butik med fattigt utbud. Igår köpte jag tydligen en 300 grams chipspåse för 30 spänn! 30?!? Kostar det så mycket nuförtiden?

Hatar mig själv för att jag handlar där. MÅSTE sluta med det. Tänker inte sponsra ocker nå' mer.

Skitbutik!

Filmens förlovade land

2010-10-02T13:10:00.004+02:00

Tur att man har filmens förlovade land att flanera i när man ligger hemma sjuk. Under veckan som var såg jag åtminstone en godbit ur den amerikanska filmfloran.

Pippa Lee's hemliga liv (en 4:a)
Oj, vad jag gillar den här filmen. Vackra Robin Wright (var tills alldeles nyligen gift med Sean Penn) gör en enastående rolltolkning som den vilsna och olyckliga Pippa Lee, som desperat försöker vara alla till lags. Den unga Pippa spelas av Blake Lively, som gjort sig ett namn i och med icke-serien Gossip Girl - en serie jag aldrig skulle se en minut av, och en tjej som jag utan omsvep placerat i Hollywoods-intetsägande-twentysomething-fack. Något onyanserat kan tyckas, men inte desto mindre sant. Men söta Blake imponerar på mig i den här filmen med ett starkt och trovärdigt skådespeleri. Hon ska bli intressant att följa i framtiden!

Filmen blir starkare ju längre berättelsen lider, ungefär som ett konstverk som tar form på målarduken.

Rekommenderas å det varmaste. En film i min stil, ska tilläggas för er som känner mig ;-)

The Blind Side (en svag 3:a)
Greppar inte tag i mig så som verklighetsskildringar brukar. Däremot är Sandra Bullock magnifik! Har aldrig sett henne i närheten av så här bra, nånsin.

Handlingens kärna är rik vit kvinna tar sig an svart pojke från slummen, med trasig bakgrund.

Väldigt amerikanskt. Den lilla sonen i den välkammade och tillrättalagda rikemansfamiljen, spelar bra men karaktären är way too much och är orealistiskt inflytelserik. Ja, jag hittar inget bättre ord.

See for yourself.

Lovande IDOL-höst!

2010-10-02T12:27:00.006+02:00

Det ser onekligen bra ut för oss höstfredagsmyslovers.

Igår röstades höstens idolfält fram, och ojojoj, säger jag bara. Nu stämmer verkligen det något uttjatade "Det här är de bästa vi hittat i Idols historia". Det är så tydligt. De är skitduktiga hela bunten - alla 11.

Jag gissade rätt på de två som fick lämna fältet igår. Det blev tråkcountry-Chris och alltid så glada och tacksamma Madeleine. Så rätt att de åkte. De håller inte och skulle åkt ut med huvudet före vecka ett och två om de lyckats knipa en finalplats. Nog om dem.

Ni som läser mig vet att jag från början hade Alice, och Alice allena, som favorit. Tyckte, och tycker fortfarande, att hon är en stjärna, den lilla nittonåringen. Nu har jag hela fyra starka kort i mitt stall: Alice, Daniel, Olle och Linnéa, jazzbruttan som var outstanding igår. Hon var galet bra! Vi satt och bara gapade här i soffhörnan medan hon fullkomligt mosade övrigt motstånd med en monstertolkning av Rollingstones Jumpin' Jack Flash, som fullständigt golvade juryn och säkerligen stora delar av svenska folket.

Alice:
Henne har jag redan kommenterat både en och två gånger - hon är en stjärna med ännu mer att ge och visa. När Alice gjorde Regina Spektors Samson på sin första audition svämmade mina tårkanaler över. Ett starkt ögonblick.

Daniel:
sockersöt och ett regelrätt charmtroll med en stil som har tydliga influenser från den brittiska poprocken - Coldplay, Beatles och Oasis är band man naturligt associerar till. En stil som tilltalar mig.

Olle:
Gotländsk gud med en naturlig ödmjukhet och en röst som skulle kunna få vem som helst på fall. I detta fall är jag "vem som helst". He had me at "hello".

och Linnéa:
Jag är inget stort fan av jazz, men maj gaad vilken skör men ändå klar röst hon besitter, denna tjej. Hon känns säker i sin egen stil, hon vet vem hon är och vill vara. Ja, hon är den mest färdiga av alla idoler.

Varför just en kamphund?

2010-09-30T19:22:00.010+02:00

Jag ställer mig frågan hyfsat novis i ämnet, men med den vetskapen att kamphundars anfall mot människor ökat lavinartat de senaste åren, i takt med att antalet kamphundar i landet blivit betydligt fler.

På Wikipedia söker jag definitionen på "kamphund". Det visar sig finnas ett gäng olika definitioner. En av dem säger: hundar som har det gemensamt att de avlats fram enbart för att utkämpa slagsmål med hundar eller andra djur.

En annan definition är: alla de olika hundtyper och hundraser som över hela världen och i alla tider har använts till olika slags kamper, som till exempel hund-, björn- och tjurhetsningar. Kamphund kan alltså betyda en hund som i historiskt perspektiv har använts för detta ändamål men som i dag används som familjehund. En aggressiv blandrashund som saknar denna rashistoria är enligt vår uppfattning ingen kamphund i ordets rätta bemärkelse.

Den sista meningen förvånar mig en smula, då jag hört något annat, men sedan tänker jag: Det spelar ingen roll vad en hund som är farlig för människor kallas - det centrala här är "farlig för människor". Och det är inte ok, oavsett om det är en renrasig hund eller en blandras.

- Men de är inte farliga om de uppfostras rätt, säger repliken.

Ok, men hur kan vi förhindra att olämpliga personer skaffar hundar som ouppfostrade utgör ett hot mot människor? Hundkörkort? Gärna för mig. Något måste i alla fall göras NU, innan fler blir anfallna när de, inte ont anande, tar sin kvällspromenad i parken.

Och frågan kvarstår: varför måste man prompt ha en hund som kan vara farlig? Det finns ju en uppsjö ofarliga raser att välja bland.

Bild från Expressen.se. Foto: AP

Jewellery for one zero

2010-09-29T13:16:00.000+02:00

I'm now officially digitalized!
Tjusigt va!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ny dator!

2010-09-27T22:43:00.006+02:00

Har precis klickat hem en ny laptop! Iiiiiiiiii!

Från cocoo.se

Buuuuu ...

2010-09-27T20:17:00.003+02:00

... uuuuuuuuuBuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuBuuuuuBuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuBUUUUUUUUUUUUUUBUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUBUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU ... hö host host harkel.

Men va, ärligt??! Ingen mini-Rihanna i IDOL i höst, vad är det för tjafs? TRÅÅÅK! Hmm, undrar varför. Kanske för att hon redan är ganska etablerad. Hon har ju släppt en del hits, typ Umbrella, Disturbia, Don't Stop The Music. Och nu senast featuring Eminem i den där Love The Way You Lie.

Dumma dumma svenska folket.

En hösthyllning!

2010-09-27T19:18:00.001+02:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

Felfri Rebecka på Södran!

2010-09-27T12:11:00.005+02:00

Rebecka Karijord gör sin första spelning på Södra Teaterns scen, och låter oss veta att vi är hennes största publik hittills och att vi är fina.

Denna norska musikaliska dunderbegåvning gör finstämt lågmälda Wear It Like a Crown som andra låt, och tårarna trängs i ögonvrån.

Cause if I don´t follow my heart this time
I´m gonna forget what this life is all about
I´m gonna take that path I´m going in on my own
I´m gonna take that fear and wear it like a crown

Hon berättar att, vid ett tillfälle när hon spelade låten, kom en homosexuell kille från Iran fram och sa att han nyss kommit ut och att den här låten betydde väldigt mycket för honom. Han sa att han var på väg tillbaka till Iran och att han tänkte bära med sig Wear It Like a Crown som soundtrack.

Rebecka blandar lugna hjärtskärande ballader med pigga uptempokarameller, men rakt igenom finstämda profesionella kompositioner.

Hennes röst är avskalat ren, lik Ane Bruns - Ane, som hon förövrigt spelar tillsammans med ibland.

Jag golvades totalt av Rebecka - av hennes röst och musikalitet. Är fortfarande, dagen efter, helt knäckt! På ett bra sätt!

Bland det bästa jag sett!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lill-Rihanna behöver den stora scenen för att koppla på skärpan och stjärnglansen!

2010-09-26T12:41:00.008+02:00

Nu över till IDOL.

Känner att jag inte kan låta Jamilla vs. Madeleine-prylen få passera okommenterad.

Jamilla stapplade in på audition i en oversize-tee - inget konstigt alls, om det inte vore för att tishan även innehöll en annan människa. Märkligt det där med att köa i timtal för 20 sekunders trams - i ett forum där trams inte är önskvärt. Har aldrig hajat grejen.

Nåja, Laila hörde (och såg?) potential hos den unga Jamilla. Och sanningen att säga kände jag också att här fanns något - mest för att hon är så sjukt lik Rihanna.

Genom slutaudition tog hon sig, den lilla damen, som inte verkar allt för skarp.

Juryn: Varför är du så hes?
Jamilla: Vi har skrikit så mycket för att vi var så glada att vi gick vidare.

Intelligent? Nä. Men nu var det ju inte inträdesprov till Mensa saken gällde, utan en IDOL-biljett vidare till tv-studio och ett par miljoner fredagsmyssvenskar. Stort som bara den, men fortfarande inte Mensa.

Ok, så vad hände då Jamilla? Jo, hon duellerar mot Madeleine, som på ett mer moget sätt skrattat sig igenom slutaudition. Anders Bagges hjärta är för länge sedan vunnet - men vad tycker svenska folket? För det var nämligen vi som fick välja mellan dessa två sångfåglar - minns Calle Kristiansson vs. Westlife-Pjotr förra säsongen.

Jag lägger utan omsvep min röst på Jamilla. Hon har något. Divalaterna behöver hon inte utveckla nämnvärt. Skärper hon bara till sig en smula och tar IDOL på allvar kan lill-Rihanna bli riktigt intressant att följa i höst.

Hoppas nu att svenska folket bortsett från Jamillas klavértramp och röstat henne vidare till den stora scenen för det är där hon hör hemma.

På måndag vet vi.

The Kids Are All Right

2010-09-25T15:34:00.006+02:00

... and the movie is more than all right!

Med skyhöga förväntningar, men med en från början ganska kritisk inställning, sätter jag mig till rätta i biofåtöljen. Har sett trailern, läst recensionerna. Tänker att det ska bli intressant, det här. Men jag är alltjämt skeptisk.

Och från början får jag vatten på min kvarn - en del viktiga detaljer känns illa valda och jag lägger armarna i kors. Men ... faktiskt ... ju längre filmen lider faller allt på plats och jag ser hur skickligt sammansatt berättelsen är. Jag öppnar upp och lägger armarna på armstöden istället.

Jag skrattar åt den strikta läkaren Nic (Annette Bening), och den härligt flummiga bohemen Jules (Julian Moore). I nästa sekund fylls ögonen med tårar och genom dimman får jag bevittna hur de två mästerligt spelade karaktärerna kämpar mot ett liv i slentrian och för ett familjeliv i lycka tillsammans med sina två tonårsbarn. Filmens antagonist är spermadonatorn, spelad av Mark Ruffalo, som är biologisk far till båda barnen, och som får en plats i familjens tillvaro för att barnen vill ha det så.

När sluttexterna rullar sitter jag tillbakalutad - omtumlad och rödgråten, men nöjd. Älskar att det lesbiska paret inte är 20-åringar, utan medelålders. Detta medför att åldrande blir ett tema som naturligt avhandlas i filmen. Och det allra bästa är att det är så okonstlat.

Jag rekommenderar alla att se den här filmen!
Mitt betyg: En 4:a

Men hade någon av kvinnorna lämnat den andra för spermadonatorn, vilket man fasade för, hade betyget blivit en solklar 1:a!

Se trailern:

Sodastreambubblar av skratt

2010-09-25T14:25:00.004+02:00

What Can I Say? Jag fortsätter att asgarva åt Knivlisan - bubblar som en Soda Streamer.

Och då är jag ändå ganska svårflirtad när det gäller humor. Nejje, jag är ingen tråko, det är bara det att det är sällan jag skrattar rakt ut åt humor i bloggform, men Lisa är precis så okonstlat utflippad som krävs för att kittla min humornerv.

Dessutom vet jag att hon är en bra människa också, eftersom jag känner en som brukar hänga me'na.

Knivlisa, I love u!

Veckodagarnas Ylva

2010-09-24T21:55:00.001+02:00

Jag vecka 38.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kära läsare!

2010-09-21T13:19:00.007+02:00

Jag har några frågor till er som läser min blogg. Skulle bli jätteglad och tacksam om ni ville besvara dem. Maila svaren till: y@ylvaland.se

1. Hur ofta är du inne på Ylvaland?
2. Hur hittade du hit?
3. Varför följer du Ylvaland?
4. Vad läser du helst om på Ylvaland?
5. Har du själv en blogg? Adressen tack :-)

Stort tack!
Och kram! :-)

Vaken på fel sida

2010-09-21T10:20:00.000+02:00

Tung morgon hjälptes upp av svart kaffe och doften av norra halvklotets bästa handkräm. Try it, you'll like it!

Fruktsallad fast ändå inte

2010-09-20T21:06:00.003+02:00

Ni som ännu inte kommit på att blodgrape är prylen - här har ni ett hett tips!

Filéa blodgrapen och ha i salladen och dressa sedan hela härligheten med saften från den köttiga fruktresten tillsammans med olivolja, salt och peppar.

Piffar upp vilken trött och tradig sallad som helst!

Höstlööve

2010-09-20T20:59:00.001+02:00

Efter jobbet idag var solen framme - som upplagt för en lång powerwalk i högt tempo. Sagt och gjort, med musik inpluggad i öronen och med ljuvliga höstdofter kittlandes i näsborrarna tog jag upp jakten på hälsan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett Sverige i sorg ...

2010-09-20T11:14:00.004+02:00

Idag skäms den nedsvärtade svenska fanan på halv stång i Ylvaland.

Sorg!

2010-09-20T00:19:00.005+02:00

Denna demokratins dag förgiftades av att ett främlingsfientligt parti med marginal klarade 4-procentspärren och dessutom blir vågmästare under nästa mandatperiod, eftersom Alliansen inte uppnådde majoritet. Det är en stor sorg för hela vårt land, och inget samhälle jag vill leva i :-(

Låt oss nu innerligen hoppas att Miljöpartiet kan tänka sig att svälja den rödgröna stoltheten och samarbeta med Alliansen när det nu så behövs - för vårt lands bästa dvs. för att helt utesluta att SD får något som helst inflytande över den politik som ska prägla Sverige de kommande fyra åren.

Allt annat är otänkbart.

Ekogodis!!

2010-09-19T15:16:00.001+02:00

De alldeles fantastiska vännerna, A och L, kom förbi med en massa ekologiskt mumsmums: Tomater, rödbetor (även blasten går att äta!), skärbönor, små päron och svart trumpetsvamp. Det senare så gott att man blir tårögd.

Nu ska här rensas svamp!

Tack bästa!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ideologi eller strategi?

2010-09-19T12:03:00.006+02:00

Nä, jag har inte för avsikt att outa min politiska ståndpunkt. Det jag däremot skulle vilja diskutera är hur människor röstar. Röstar man enligt sin ideologiska övertygelse eller mer strategiskt t. ex. efter sin nuvarande levnadsstandard? Det vore onekligen intressant att se en undersökning som visar hur den fördelningen ser ut.

Låt mig ta ett exempel:

Kalle är uppvuxen i ett rött hem, där solidaritet varit ledordet. Kalle går ut gymnasiet med hyfsade betyg och kommer nätt och jämt in på den universitetsutbildning som är hans förstahandsval. Efter fyra år tar han sin examen, och med lövtunn plånbok tar han sin bästa polare under armen och åker iväg på en 11 månaders rundresa i Sydamerika, där de båda lever snålt för att få pengarna att räcka till.

Hemkommen från resan får Kalle snart sitt drömjobb - han har tur, då det privatägda företagets förstaval tackar nej till tjänsten. Kalle visar framfötterna och lägger ner sin rödglödgade själ och sitt solidariska engagemang i verksamheten, vilket inte bara gör honom oumbärlig utan även ordentligt välavlönad. Kalle trivs med livet. Han köper en lägenhet i Stockholms innerstad, äter ute 3 dagar i veckan och betalar av de höga studielånen via autogiro.

Kalle träffar en man som gör honom till världens lyckligaste. Tillsammans planerar de för framtiden, och ganska snart gifter de sig. Efter många långa dagar och nätter av diskussioner och känslor av hopp och förtvivlan som avlöser varandra, hittar Kalle och Anders en surrogatmamma i USA, och deras gemensamma dröm om barn blir verklighet.

Ett barn blir två, med samma surrogatmamma. Kalle slits mellan sitt jobb och sin familj. Jobbet tar väldigt mycket tid, men drar in de tillgångar han vant sig leva efter. Framför allt täcker de studielånen han dragit på sig, nedkomsten av hans två ögonstenar och den höga hyran familjen betalar för sin fyrarummare innanför tullarna. Det är ett gemensamt beslut att maken Anders är den som ska vara hemma med barnen flest föräldradagar. Anders arbetar inom kommunen och tjänar mindre än hälften av vad Kalle gör.

Idag är det val. Hur röstar Kalle?

Obs! Det är inte personen som skrivit brevet som är med i filmen.

Ylvaland 2.0

2010-09-18T19:20:00.002+02:00

Ok, då blev det nytt sidhuvud, då ra. Håll till godo :-)

Alice in Wonderland

2010-09-18T15:02:00.006+02:00

Hon har gjort det igen - IDOL-Alice. VIlken stjärna! Vet inte vad det är i hennes röst som fyller tårkanalerna hos mig, men något är det, för det var samma sak igår igen, på slutaudition. Ögonen blir spegelblanka och det stockar sig i halsen.

Som sagt, hon vinner hela kalaset!

Bild från www.tv4.se/idol

Visst finns det vissa likheter med ett visst tvillingpar i Hollywood! Någon som vågar sig på en gissning?

Nu är det fredagsmys ...

2010-09-18T14:25:00.000+02:00

... om det så är det sista jag gör!

Oxfilé är förjäkla gott!

Och pulverbearnaise ... Mmmm ... Äkta bearnaisesås är däremot bland det äckligaste som finns. Konstigt det där.

Jag vet, jag är ingen matfotograf. Det var i vilket fall som helst jättegott!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Familjesöndag

2010-09-15T21:36:00.000+02:00

I söndags var vi förbi kära päronen tillsammans med syster, J och barnen.

Stella var så fin i sina pippilutter (tofsar) och svarta Converse, och Sigge, som precis ratat stödhjulen, cyklade runt som en lycklig galning på gården utanför mormor och morfar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Utanför jobbet

2010-09-14T21:57:00.002+02:00

Japansk körsbärsblom! Ljuvligt!

Klippdocka

2010-09-13T19:27:00.002+02:00

Det här är Jessica, min storasysters docka, som hon kånkade omkring på när vi var små. En dag när jag var arg på syster passade jag på att testa frisöryrket. Av uppenbara skäl jobbar jag nu i en helt annan bransch.

- Posted using BlogPress from my iPhone